Fågels hustru håller på att föda deras första barn. Fågel köper Afrika-kartor. Att resa till Afrika är hans stora dröm, en dröm han nu ser glida längre och längre ur räckhåll. Den klastrofobiska känslan förstärks ytterliggare när barnet föds med en deformerande hjärnskada. Läkarna menar att barnet antagligen kommer att dö och Fågels liv uppgår […][...]

En helt vanlig vardag sitter en man i sin bil och väntar på att trafikljuset ska slå om till grönt. Han får aldrig se det. Han har blivit blind. Blindheten drabbar honom helt utan förvarning, han har tvärtom fram till nu haft ovanligt god syn för sin ålder, 37 år. Inte heller är det mörker […][...]

Oj. En sak kan man i alla fall inte beskylla de sexderton för: de har inte fegat den här gången. Vi möter fyra ungdomar i Wien i slutet på 50-talet, påpassligt nog från olika samhällsklasser. Vi har Sophie, adelsflickan som drivs till ”smutsen” av leda och förakt för sina neurotiska föräldrar. Har aldrig behövt kämpa […][...]

Därför står kvinnan stilla som en toalettskål, så att mannen kan ordna sitt tarv i henne. Den här raden har etsat sig fast hos mig vid läsning av Lust och jag har visat den för kvinnor och män som jag mött och de har reagerat med samma avsky som jag men min avsky har under […][...]

Min svensklärare på högstadiet berättade att om en bok inte höll måttet efter drygt 50 sidor så lade han den åt sidan eftersom det finns så många fler bra böcker som måste hinnas med att läsas och att man inte då bör ödsla sin tid på något halvdant. Har anammat den doktrinen några gånger och […][...]

När den genom hela livet uppburne Harry Martinson gav ut Vagnen 1960, blev mottagandet ljummare än normalt. Det har sagts att detta medförde en alltmer pessimistisk livssyn de sista åren. Även den politiska diktens intåg på lyrikscenen kan ha spelat in vilket resulterade i Martinsons avstannande utgivningstakt. Men därmed inte sagt att hans slutade skriva. […][...]

I maj 1911 vistades Thomas Mann med sin hustru och sin bror (författaren Heinrich) på Lido utanför Venedig. Praktiskt taget varje händelse som protagonisten i Döden i Venedig råkar ut för var något som Mann själv upplevt under denna resa. Han arbetade med novellen mellan juli 1911 och juli 1912, och den publicerades för första […][...]

Det kan tyckas att J. M. Coetzee är en väldigt sval författare. Intrycket han gett hittills, efter ankomsten till Stockholm för att motta Nobelpriset i litteratur ur kungens hand, ger inte sken av att spräcka den bilden. Distanserad, mystisk och … ja, sval. De 50 första sidorna av Elizabeth Costello, Coetzees senaste alster som publicerades […][...]

J.M. Coetzees genombrottsroman I väntan på barbarerna är kliniskt ren från religiösa inslag, trots att den oavbrutet sysslar med teologins knäckfråga, ondskans väsen. Det är som om han önskat skala bort allt oväsentligt utanpåverk: historiska och geografiska positioner, filosofiska traditioner, religiösa idévärldar, för att fokusera enbart på människans brottande med lidandet. Bokens berättare, en borgmästare […][...]

”Försök att förklara för någon vad svältkonst är! För den som inte har den rätta känslan kan man aldrig göra det begripligt.” Det skriver Franz Kafka i sin novell En svältkonstnär. Det kan också vara utgångspunkten i Historien om Michael K. Den handlar om utanförskap och att ofrivilligt bli tillskriven något som man inte är. […][...]