I sina två senaste romaner har Abdellah Taïa rört sig från det självbiografiska. De teman som han ofta skriver om återkommer ändå i nyöversatta Ett land att dö i: sexualitet, identitet, tillhörighet och utanförskap, fattigdom, flykt, land. Drömmen om något annat, någon annanstans. Att hitta friheten. Sexarbetaren Zahira är berättelsens centrala gestalt. Precis som Taïa […][...]

Fungerar en vänskap som sträcker sig över klassgränserna? Hur länge går det att bortse från orättvisorna? I Kungens dag, den senaste roman av Abdellah Taïa som översatts till svenska, sätts vänskapen mellan två tonåriga pojkar, fattige Omar och välbärgade Khalid, rejält på prov. Omar drömmer om hur han får den stora äran att träffa Marockos kung, […][...]

Liksom Ett arabiskt vemod, den första roman av Abdellah Taïa som översatts till svenska (recenserad av Kettil här) beskrivs denna andra roman som självbiografisk. Liksom Kettil i sin läsning av den förstnämnda så uppehåller sig mina tankar under läsningen av Frälsningsarmén kring vad som egentligen menas med självbiografisk litteratur. Vad är självupplevt? Vad är utelämnat? […][...]

Hur kan jag avgöra om något är självbiografiskt? Det är en fråga som ansätter mig efter det inledande, utdragna försöket till gruppvåldtäkt på Abdellah, en 12-årig pojke. Och det är en fråga jag fortsätter ställa mig genom hela Abdellah Taïas korta roman Ett arabiskt vemod. Abdellah är ett 12-årigt gatubarn, i en värld av pojkar […][...]

14 kilometer. Så långt är det mellan Marocko och Spanien, Europa och Afrika, kristendom och islam, rikedom och fattigdom. För att jämföra, det är alltså ungefär avståndet från Botkyrka till Riksdagshuset, men ändå är skillnaden så mycket… OK, kanske inte det bästa exemplet. Det är inte långt, i alla fall. I Tanger sitter Azel och […][...]

Sverige spelar en inte obetydlig roll i Tahar Ben Jellouns korta roman Den siste vännen. Det är till Sverige och Stockholm Mamed, en av männen i romanen, flyttar från sitt hemland Marocko för att arbeta som läkare. Sverige är hans dröm om ett demokratiskt land, fritt från mutor. Men hans längtan till hemlandet blir stark. […][...]

1998 skrev den marockanska författaren Tahar ben Jelloun (bosatt i Frankrike, skriver på franska) boken Vad är rasism? Samtal med min dotter. Efter 9/11 2001 då muslimska självmordspiloter flög in i World Trade Center sa hans dotter att hon inte ville vara muslim längre, eftersom muslimer var grymma och elaka. Jelloun beslöt då att skriva […][...]

Sedan den 11:e september 2001 verkar islam, och muslimer i gemen, ha fått ett värre rykte än de haft under väldigt lång tid. Muslimer som grupp pekas inte sällan ut som skyldiga till de terrordåd som då riktades mot USA. Men hur kan man egentligen klumpa ihop omkring en miljard människor, och hålla dem ansvariga […][...]

Jag har tidigare bara läst två böcker av marockanska författare, One Hundred Camels in the Courtyard av Paul Bowles, som dock är inflyttad amerikan, eller var, eftersom han tyvärr gick bort rätt nyligen och M’Hashish av Mohammed Mrabet, båda är novellsamlingar där alla novellerna har kif-rökning i centrum. Novellerna avhandlar gärna den i Marocko klassiska […][...]