Gästrecension

: Islam - svar på dina frågor
Islam - svar på dina frågor Tahar Ben Jelloun
2001
Alfabeta
5/10

Humanistisk muslim förklarar islams guldålder

Utgiven 2001
ISBN 9150101463
Översättare Mats Löfgren

Om författaren

Tahar Ben Jelloun är född i Marocko 1944. Han har studerat filosofi och psykologi. Sedan 1971 bor han i Paris, men tillbringar en stor del av året i Tanger. Jelloun räknas som en av de verkligt stora franskspråkiga författarna.
1987 tilldelades han Goncourtpriset som första arabiska författare. Hans böcker utkommer nu på en mängd språk. ”Sandbarnet” har hittills översatts till tolv språk och gjort sin författare känd över hela världen.

Le site officiel – Biografi, bibliografi, intervjuer m.m.

Gästinformation

Annika Bryn har gett ut två kriminalromaner, "Den sjätte natten" och "Brottsplats Rosenbad". Hennes tredje, "Morden i Buttle" kommer i juni 2006.

Sök efter boken

1998 skrev den marockanska författaren Tahar ben Jelloun (bosatt i Frankrike, skriver på franska) boken Vad är rasism? Samtal med min dotter.

Efter 9/11 2001 då muslimska självmordspiloter flög in i World Trade Center sa hans dotter att hon inte ville vara muslim längre, eftersom muslimer var grymma och elaka. Jelloun beslöt då att skriva ännu en bok, den här gången för att förklara för henne och andra barn, och även vuxna, vad islam är och vilken roll religionen spelade eller inte spelade i våldsdåden.

Boken, en tunn pocket på knappt 120 sidor, är skriven som ett tänkt samtal medan en fadersgestalt och en liten flicka i tioårsåldern (om än en ovanligt bildad flicka). Jelloun tar upp islams historia från Muhammed och framåt, går igenom religionens grundteser och hur man som äkta muslim bör förhålla sig till dem, till exempel att Koranen absolut förbjuder såväl självmord som religiöst förtryck av något slag alls. Islam har inga präster och ingen får beordra någon att leva efter tron, t o m sharia är endast rådgivande, inte ett obligatorium (som i Iran).

Den absolut största behållningen med boken är just påminnelsen om islams guldålder under några århundraden från 800-talet och framåt. Guldåldern bestod inte bara i islams stora utbredning (från Turkiet över Mellanöstern, Nordafrika och Spanien) som tyvärr hade uppnåtts med krig, utan framför allt av att konst, vetenskap och poesi blomstrade. Islam var på den tiden, på ett helt annat sätt än idag, vetgirig och öppen mot omvärlden. Litteratur översattes i stora mängder – Jelloun jämför träffande med dagens rigida USA, där få böcker översätts och få tror att de behöver veta något om andra kulturer.

Det fanns religionsfrihet, forskning och diskussioner flödade, universitet (Vishetens hus) växte upp, kalifer höll öppna diskussioner en dag i veckan, pappersbruk producerade papper för boktillverkning. Viktiga verk från den antika grekiska kulturen har bevarats via översättningar till arabiska. Begreppet noll revolutionerade räknekonsten. Arabiska lånord – amiral, almanacka, barock, bensin, dam, lack, magasin, vadd, zenit, osv – är minnen från denna tid.

Det långdragna förfallet började när den religiösa fanatismen kom och stängde dörren mot omvärlden, när barnen inte fick lära sig annat än att rabbla koranverser, när män började tolka koranen bokstavligt och strikt efter egna intressen. Enligt Jelloun beror det islamistiska våldet på trångsynthet, illvilja och framför allt okunnighet om vad islam (ordet besläktat med fred) egentligen står för. Den andra stora behållningen i boken är författarens starka ställningstagande för sekularisering – kyrkans skiljande från staten – som den enda vägen att gå för rättvisa och humanism. Det skedde i Frankrike redan 1904.

Men det är när Jelloun ska berätta om Koranen och islams grundteser som han, som alla humanister som ska tolka en patriarkalisk religion som de vill försvara, börjar slira en aning. Så bygger t ex hans tes att Koranen egentligen inte ger rum för polygami, trots att det står att en man får ha fyra hustrur, på att det också står att mannen ska älska alla lika mycket. Detta är självklart omöjligt – alltså säger Koranen att man bara får ha en hustru!

Jelloun predikar kraftfullt kvinnans likaberättigande. Han hyllar muslimska kvinnorättsorganisationer, vill att flickor ska få ordentlig utbildning och menar att ortodoxa muslimska män som förtrycker kvinnor är rena egoister, inget annat. Men i praktiken är han ändå diffus när det gäller könsperspektivet. Det finns, till exempel, i hela hans historia om islam, där många kloka mäns namn nämns, inte ett enda kvinnonamn. Ingen poet, ingen politiker, ingenting. Inte en enda. Man får inte heller veta om kvinnor deltog i Vishetens hus diskussioner eller i det politiska livet eller om någon gjorde sig känd som en framstående imam.

Svagt är också hans försvar för könsapartheid i moskén – han anser att den inte är en plats för ett möte mellan könen, som om de inte kunde vara kamrater och vänner i sin tro. Han påstår också att en kvinna som är ”utmanande klädd och har utsläppt hår” inte släpps in i vare sig kyrkan, synagogan eller moskén (!).

Dessa svagheter i boken är allvarliga och går inte att bortse från, men vill man ha en snabborientering i islams grundteser och historia och se koranverser som talar mot våld och förtryck, kan den vara en hyfsad introduktion.

Annika Bryn

Publicerad: 2004-08-07 00:00 / Uppdaterad: 2014-05-29 10:38

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #1286

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?