Recension

: Ett arabiskt vemod
Ett arabiskt vemod Abdellah Taïa
2012
Grate
6/10

Ett självbiografiskt vemod?

Utgiven 2012
ISBN 9186497154
Sidor 110
Orginaltitel Une mélancolie arabe
Översättare Håkan Lindquist & Davy Prieur
Först utgiven 2008

Om författaren

Abdellah Taïa
Foto: Laurent Denimal

Abdellah Taïa, född 1973 i Rabat, är Marockos förste öppet homosexuelle författare. Han har gett ut sex böcker som har översatts till en rad språk. Den självbiografiska romanen Ett arabiskt vemod var hans första bok på svenska, och Frälsningsarmén är den andra. Frälsningsarmén filmatiserades 2013 med författaren själv som regissör. Abdellah Taïa är sedan 1999 bosatt i Paris.

Sök efter boken

Hur kan jag avgöra om något är självbiografiskt? Det är en fråga som ansätter mig efter det inledande, utdragna försöket till gruppvåldtäkt på Abdellah, en 12-årig pojke. Och det är en fråga jag fortsätter ställa mig genom hela Abdellah Taïas korta roman Ett arabiskt vemod.

Abdellah är ett 12-årigt gatubarn, i en värld av pojkar och män. Han är sexuellt utlevande, stämplad som passiv bög, feminin, flicka. Han växer, flyttar till Paris, börjar arbeta med film. Men var han bor och vad han arbetar med är oväsentligt, det viktiga är relationen till den i nuet i centrum stående mannen.

Betraktat som ren litteratur har jag svårt för Ett arabiskt vemod. Det är en ständigt känsloregistrerande, ständigt överhettad stil. Ett exempel är där han lägger märke till en man på en filminspelning:

Han var inte min typ, nej verkligen inte. Ändå var jag redan besegrad. Jag rådde inte längre över mig själv. Jag var upphetsad, lite lycklig, och redan led jag. [...] Jag är impulsiv. Jag gillar inte att vänta. Jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Jag behöver veta allt, direkt.

Jag har svårt för den här stilen. Ibland blir jag trött och vill väsa ”less is more”, ibland känner jag mig gammal, okänslig och oförmögen att ta en passionerad människa på allvar. I händerna på rätt läsare är den här stilen förmodligen drabbande, hemsk, härlig och magisk.

Om man lämnar det rent litterära och ser det som en självbiografi så blir romanen intressantare. Kanske beror det på att när något är ”based on a true story” så vet vi att även i det som författaren väljer att inte skildra finns det liv. Också tomrummen, frånvaron av text, får liv. Också det som inte skildras påverkar det som skildras.

Men det viktigaste är nog att den här romanen, precis som i JT Leroys Sarah, skildrar en uppväxt som de flesta läsare inte vet någonting om. I Leroys fall en truckerhora i USA, i Taïas fall ett homosexuellt gatubarn i Marocko. Gemensamt för bägge är att de blir hyllade författare som kan beskriva vad de varit med om.

De svenska recensioner jag läst talar om ett helt igenom självbiografiskt skrivande, om nordafrikansk diaspora och hbt-litteratur. Eftersom hela romanen handlar om känslor och det arabiska vemodet (som Arnald skriver bra om i DN) så är jag osäker på vad det betyder. Bättre är kanske att säga, jag läser den här romanen som en självbiografi, och som sådan är den drabbande.

Kettil Johansson

Publicerad: 2012-04-08 00:00 / Uppdaterad: 2014-05-29 10:29

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4637

3 kommentarer

Finns alltså ordet ”truckerhora”? Brukar man använda det, eller är fallet du tar upp speciellt? Blev lite förvånad där.

Lina Arvidsson Redaktionen 2012-04-08 00:12
 

Man hör det ju ofta om just J T Leroy – som väl för övrigt inte är en självbiografisk författare utan ett uppfunnet alter ego? – och i USA är det väl ett begrepp (en lågstatusprostituerad som säljer sig själv till långtradarchaufförer vid rastplatserna). Därmed inte sagt att det är ett neutralt begrepp, förstås.

Ella Andrén Redaktionen 2012-04-08 09:44
 

yep, tror jag hämtat ordet från baksidetexten till boken eller wikipedias artikel om leroy

jämförelsen är att många länge trodde att sarah var självbiografiskt och många inte kunde tänka sig att den var påhittad (den känns väldigt autentisk)… sen visade det sig att den var påhittad men jämförelsen är att man som läsare alltid ska vara väldigt försiktig med ordet självbiografiskt, ett ord som ofta används oförsiktigt i just sammanhang när det som skildras ligger väldigt långt från läsarens egen erfarenhet, som i det här fallet med ett arabiskt vemod… recensenter tycker det är stark för att den är självbiografisk, o samma var det med sarah (jag menar såklart inte att jag ifrågasätter den här romanen, det är inte det)

Kettil Johansson Redaktionen 2012-04-08 14:23
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?