Margaret Atwoods Häxyngel har underrubriken en modern version av Stormen, och Shakespeares namn står rent av på förstasidan tillsammans med Atwoods. Det är knappast någon mening med att förneka att jag varesig sett eller läst Stormen, och att en del av behållningen av Atwoods roman därför sannolikt går förlorad på mig. Jag visade till exempel […][...]

I en obestämd framtid begåvas plötsligt flickor med en ny förmåga; vid nyckelbenet utvecklas ett organ som sänder ut elektriska impulser som kan vara roliga, spännande och – livsfarliga. Detta leder till en förskjutning av styrke- och maktförhållandena i världen (originalets ”power” fungerar mycket bättre med sina flerfaldiga betydelser). Tjejgäng går bärsärkagång och begår fruktansvärda […][...]

Den korrumperande makten, det är väl ett tema så evigt som något? De berusande ambitionerna? Skräcken för fallet, som bara blir högre och högre, starkare och starkare? Shakespeares Macbeth fångade det här temat i en ödesmättad medeltida miljö, med borgar och tronpretendenter, åskväder, dimmiga hedar och häxor kraxande vid sina kittlar. Den norske thrillerförfattaren Jo […][...]

De flesta har nog hört talas om Tjänarinnans berättelse vid det här laget. Andra säsongen av tv-serien är på gång, och boken hade varit populär långt innan dess. Den publicerades först 1985, och kan väl sägas ha fått en renässans i och med tv-serien. Den utgåva jag läst, som publicerades förra året, har seriens ledstjärna […][...]

Vad är din rösträtt värd? Det demokratiska svaret är ju att den är lika för alla och inte kan översättas till kronor och ören. Likväl skulle nog SIFO via en undersökning kunna räkna fram ett statistiskt säkerställt medelvärde. De skulle också kunna ge olika värden för olika populationssegment och få ett underlag som går stick […][...]

Att Margaret Atwood ger sig in i serievärlden är egentligen inte så förvånande. Signifikant för hennes femtioåriga kreativa karriär har varit att växla mellan olika litterära genrer, teman och uttryck. Tillsammans med illustratören Johnnie Christmas genredebuterar så Atwood med en trippel seriealbum om forskaren Strig Feleedus som headhuntas för ett nytt hemligt jobb. Han ska fylla […][...]

I Louise O’Neills dystopiska framtidsskildring Only ever yours skrivs alla kvinnliga karaktärers namn med liten begynnelsebokstav. Som om de vore ting, snarare än människor. Det är också vad de förväntas vara. Snygga, sexiga, behagfulla och oproblematiska. Till för att tillfredställa mäns behov av reproduktion och förlustelse. Låter det lite som Margaret Atwoods A handmaid’s tale? […][...]

Jonas Thente är arg. I Dagens Nyheter 2016-11-10 menar han att: ”Västvärlden har spruckit på mitten”. Och detta har skett utan förvarning från våra samtida skönlitterära författare. Thente tycker sig ha identifierat en ”mysbubbla” där författare, läsare och kritiker knarkar relationsromaner medan arga vita män (!) i rask takt knuffar världen rakt in i apokalypsen. Men tvärtemot vad […][...]

I efterordet till Den frystorkade brudgummen ger Margaret Atwood läsaren en varudeklaration till sin bok. ”Vi kan tryggt anta att alla berättelser är påhittade”, skriver hon och påpekar samtidigt att de nio skönlitterära texterna i samlingen står i skuld till sådant som andra har berättat tidigare. Den frystorkade brudgummen kan läsas som en hyllning till […][...]

Den tropiska ö som första halvan av boken utspelar sig på är som ett hippieparadis, så långt från materialism och konsumtionssamhälle man kan komma. Människorna som befolkar ön väcker tanken på crakearianerna från Margaret Atwoods MaddAddam-trilogi. Likt de gentekniskt framavlade människovarelserna från Atwoods framtidsvision tycks öns invånare sakna förmåga till konflikt och ilska. De är […][...]