Det finns en rolig historia om två män som går på bio och slår vad om huruvida John Wayne ska ramla av hästen eller ej. När filmen är slut säger han som har vunnit ”Nej, behåll pengarna du, jag har sett filmen förut” medan han som förlorat svarar ”Äsch, det har jag också, men jag […][...]

Det finns saker som gör mig glad. Det finns två saker som alltid gör mig glad. De tar mig ivrigt i handen och drar mig tillbaka in i barndomen. Det spelar ingen roll om hjärtat är tillfälligt krossat, om tjugo arbetsgivare tackat för visat intresse och bett mig återkomma eller om jag bara i största […][...]

Skam. Över att vara en skönlitterär bokmal. Ja, någonstans finns den, ligger där i hjärnslemmet och mal. All tid som går åt till att läsa, till att ta sig igenom de ordsprängda sidorna av fantasi, till att tänka och reflektera över det sagda (skrivna). Att som nätrecensent tänka ut intressanta meningar och ordvrängerier att förgylla […][...]

Egentligen är min lägenhet perfekt, den har många fönster, vita väggar, ett trägolv som knarrar och ett valv. Här finns plats för nästan alla mina tankar och alla mina ord, men jag saknar den där ultimata läsplatsen. I mina fantasier är den en fåtölj med hög rygg och breda armstöd, där man sitter djupt och […][...]

Jag har haft ett längre uppehåll i mitt skrivande för dagensbok.com. Nu är jag tillbaka igen och det är jag mycket lycklig över. Jag bor sedan knappt två år i Linköping och doktorerar på Linköpings universitet. Jag ska om några år bli doktor i barn hur konstigt än kan låta. Spenderar därför mycket av min […][...]

När jag var en alldeles nybliven biblioteksassistent gjorde jag långa listor med böcker jag ville läsa. Det var inte så svårt att hitta material till listorna eftersom jag var omgiven av böcker hela dagarna. Det dröjde ungefär en månad innan jag med sorg i hjärtat tvingades inse att jag nog inte skulle hinna läsa alla […][...]

Mitt i brinnande inbördeskrig på en tropisk ö erbjuds 13-åriga Matilda och hennes kamrater en smula verklighetsflykt ifrån oväntat håll. Det är den märklige mr Watts – den enda vita som valt att stanna kvar på ön och som lever undanskymt men ibland ses iklädd clownnäsa dra sin sinnessjuka hustru genom byn på en vagn […][...]

Vad läser du då? Den svåraste frågan av dem alla. Nästan lika svår att svara på som ”vem är du?”. Och jag svarar uhm, allt möjligt? Nej, i och för sig. Jag läser inte deckare så ofta. Inte science fiction heller, om man inte räknar med Karin Boyes Kallocain i den genren förstås. Men så […][...]

Jag vet inte hur många gånger som jag suttit med mina bibliotekarie-fyrkantiga glasögon längst ned på näsan och med näsborrarna uppspärrade, tätt emot boksidorna. Jag njuter av lukten, den där lite unkna men samtidigt fräscha doften av tryckta bokstäver och hårt pressat papper. Man sitter så, riktigt boknördig till sin uppenbarelse, tryggt inkapslad i bokens […][...]

Få författare är så välförtjänt berömda för sina inledningsrader som Jane Austen. Snabbt, smart och humoristiskt presenterar hon sina teman och karaktärer, från ”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru” (Stolthet och fördom) till ”Sir Walter Elliot till Kellynch Hall […][...]