Jag har löjligt svårt att slita mig från universitetet. Delvis förstås för att man lär sig en massa intressanta saker och framför allt därför att man får diskutera dem med en massa trevligt folk. Men kanske också – om man ska rannsaka sig själv och det anses ju med rätta ha ett visst underhållningsvärde – […][...]

Det vimlar av folk som vill tala om för en vad det egentligen handlar om. Ni vet, böcker, livet, vad som helst. Alltihop. Inte minst såhär i bokmässetider, och inte minst såhär i allmänhet, när författare bör hålla sig ute i ur och skur, kränga sina kioskvältare och vårda sina varumärken. Numera får man minsann […][...]

Att läsa under resor är att läsa under mental utvidgning. Sällan finner ord sin plats i medvetandet så väl som i skuggan under obekanta trädarter i en främmande stads park eller i tågkupens dunkel. Men innan du sitter där och suger in texten, ser dig omkring och grubblar över landets komplexa historia (som alltid är […][...]

”No matter what anybody tells you, words and ideas can change the world”. Det är inte en rad ur Litterära föreställningsvärldar, det är en replik ur filmen Döda poeters sällskap. Men Judith Langers bok om litteraturpedagogik och läsning för, mer än till annan forskning, tankarna till hela den där genren av lärare som hjältar-berättelser. Den […][...]

Jag läser SF. Oftast och nästan bara SF. Innerst inne vet jag nog att jag missar en hel del när jag ratar de stora klassikerna och de bejublade debuterna och de många andra genrerna, men det kan inte hjälpas. Enstaka litterära utflykter har det förstås blivit: Tolstoj var förnöjsam, Paasilinna är underbar en bok i […][...]

Långsamhetsläsning. Jag vill lyssna till varje mening, stanna upp vid orden, fundera, läsa textstycken om och om igen, anteckna, bläddra vidare, bläddra tillbaka, skriva upp meningar, saker jag kommer att tänka på, spara citat jag inte vill glömma. Finns det något som heter bokkemi (= när boken och läsaren passar ihop; som med personkemi)? Jag […][...]

Ofta förknippar jag böcker med platser. Rum, ställen, städer – jag minns ofta sammanhanget runt omkring mig där jag läste boken. Rumänska kuststaden Mamaia i början av nittiotalet. Jag var 17, kanske 18 år. Inte många turister. Hotellet var en fyrkantig koloss av grå öststatsbetong. Jag låg på stranden och läste Jack Kerouacs On the […][...]

När jag har köpt en bok brukar jag oftast skriva i den vilket datum och vilket år jag köpte den och ibland i vilken bokhandel eller i vilket antikvariat. Om jag får en bok i gåva skriver jag när jag fick den och av vem. Enstaka gånger har jag skrivit något mer i boken kring […][...]

Vi befinner oss i Teheran 1995. Azar, som tidigare undervisat i engelsk litteratur, har lämnat universitetsvärlden helt och valt att bjuda in några av sina mest engagerade studenter till en privat litteraturcirkel i sitt eget hem. Där träffas de sedan en gång i veckan i två års tid. De är sju kvinnor som knappast självmant […][...]

Helgerna och arbetet är inte alltid överens. Julafton på en fredag, minimal utdelning vad gäller mellan- och klämdagar. För många blir det att masa sig iväg till jobbet redan på måndag morgon innan digestionen riktigt hunnit stöka över det sista julbordet. Däst, halvbakis och okristligt morgontrött sitter man där i kontorsstolen och försöker fundera ut […][...]