Det började redan i lågstadiet. När kompisarna lekte med Barbiedockor och byggde kojor smög jag mig undan. Medveten om det sociala stigmat redan då. Det började med lite ”lättare” grejer, Enid Blytons olika serier med glada barn på framsidan. Suggestivt och politiskt inkorrekt. Snart var det inte tillräckligt, och jag började röra mig mot de […][...]

Verklighetsflykt. Ett lite fult ord. Något för de lägre genrerna, en kritikerklyscha av ganska obegriplig art. Knappast längre någon hyllning till diskbänksrealism och dokumentärroman, inte heller till okomplicerade berättarstrukturer. Snarare ett ord för de godtyckligt nedvärderade. Det handlar kanske inte ens så mycket om litteratur i sig som om ett sätt att läsa. Ett sätt […][...]

Harold Bloom, en av vår tids främsta läsare, har formulerat ett motto för oss som älskar litteratur: Vad vi bland annat använder vårt läsande till, det är att förbereda oss själva på förändring och förvandling, och den yttersta förvandlingen delar vi alla, dessvärre. Det är med detta i åtanke vi ska läsa.[...]

Hur skriver man en recension på en bok som räknas till en klassiker? Det är svårt att kritisera en bok som påstås vara bland de mest välkomponerade och sammansatta romanerna i historien. Bara bokens tillkomst väcker intresse. Det sägs att när Flaubert var klar med det han trodde skulle bli sitt mästerverk, den fantasifulla Tentation […][...]