Krönika

Det är bäst om det är roligt

Jag har löjligt svårt att slita mig från universitetet. Delvis förstås för att man lär sig en massa intressanta saker och framför allt därför att man får diskutera dem med en massa trevligt folk. Men kanske också – om man ska rannsaka sig själv och det anses ju med rätta ha ett visst underhållningsvärde – för att det är så lätt att känna sig radikal och fin där.

Just nu har jag till exempel en lärare med en helt oslagbar förmåga att kläcka ur sig idiotiskt kategoriska saker som att ”teve är rent skräp”, eller stämma in i fåniga aforismer som ”Om du vill bli klok – läs varenda bok”. Förutom den sista idéns hejdlösa orealism är det ju sällan särskilt meningsfullt att dra ett helt medium över en kam. Personligen tror jag dels att framtidens litteraturvetare gör en allvarlig miss om de inte också intresserar sig för något av det som skrivs för film och teve, dels att även den här läraren, om han tog sig en ordentlig titt på den samlade bokutgivningen, skulle anse även det mesta som ges ut i bokform vara skräp.

Nyligen lanserade han till exempel förnöjt (om än naturligtvis med vissa vetenskapliga reservationer) tanken att man skulle kunna dela in socialgrupper efter mängden böcker i hemmet. Över fem hyllmeter skulle tyda på Â… ja, vad det nu är exakt av högstående och bildning man är ute efter i den där definitionen. Fem hyllmeter fyller man ju lätt med Margit Sandemos samlade verk eller så. En sådan definition av bildning tror jag däremot min lärare skulle vända sig emot. Av en eller annan anledning.

Jag skulle ge bra mycket för att få reda på hur stor del av den där attityden som verkligen är hans personliga åsikt och vad som eventuellt bottnar i någon sorts idé om pedagogik genom provokation. På mig funkar det i alla fall utmärkt. Provokation är ofta väldigt tankebefrämjande.

Allting kan inte vara roligt i skolan, varnar den här läraren. Men det tror jag faktiskt. Inte i praktiken förstås, för människor har av olika anledningar inte roligt jämt. Och inte på så sätt att man sitter och skrattar högt hela tiden. Men jag tror att det i grunden är roligt att lära sig saker, att tänka nytt. Om det inte vore det skulle vi förmodligen, på gott och ont, bo kvar i våra grottor.

Nu är det ju inte bara den här specifika läraren som tycker att rolighet är ett problem. När JK Rowling slog igenom med sina Harry Potter-böcker gick till exempel den amerikanske litteraturprofessorn Harold Bloom ut och sa att skulle ungdomarna läsa sådant där skräp, då var det minsann bättre om de inte läste alls. Det är bland det dummaste jag har hört.

Det viktigaste man kan lära sig av böcker, generellt, det är helt enkelt att det är roligt att läsa. Exakt vad som är roligt eller vettigt eller ”fint” att läsa, det varierar och måste få variera beroende på var och när och hur man befinner sig. Eller, för att ta till aforismer: föremålen må skifta, men kärleken är evig.

Ella Andrén

Publicerad: 2008-02-04 11:21 / Uppdaterad: 2009-08-11 00:15

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?