Kalle Lind har gjort sig känd som en radiopratare och författare med mycket att säga om en hel massa populärkultur – gärna lite obskyr eller bedagad. Humorduon Hasse Alfredson och Tage Danielsson kan kanske räknas dit med ett visst nödrop, för går det att föreställa sig något mer etablerat under en lång period i svensk […][...]

Margaret Atwoods dystopiska roman Tjänarinnans berättelse har knappast minskat i aktualitet sedan den först gavs ut 1985. I höstas kom den efterlängtade uppföljaren Gileads döttrar, och inte minst tv-serien med Elizabeth Moss i huvudrollen har lockat nya generationer av läsare. Inte nog med det, förresten, runt om i världen syns tjänarinnornas karaktäristiskt röda kläder och […][...]

Häromdagen såg jag det näst sista och sista avsnittet av första säsongen av tv-serien Jamestown, som utspelar sig i det koloniala Virginia i början av 1600-talet. Däremellan var det nyheter om oroligheterna i Charlottesville. I Jamestowns sista scen för säsongen kommer skördefesten av sig när rader av kedjade slavar marscheras förbi, kolonins första. I Charlottesville […][...]

Kör man associationstestet på Nick Hornbys författarskap så hamnar de allra flesta på de brittiska män han gestaltade för tjugo år sedan. Männen i High Fidelity, Fever Pitch och Om en pojke. De som krampaktigt levde för sina hobbys istället för att, ja för att bli de vuxna män som deras omgivning tyckte att de […][...]

Med en stor förkärlek för nordiska språk och en minst lika stor förkärlek för tonårsskildringar är jag möjligen förutbestämd att falla pladask för den hyllade norska tv-serien Skam. Att vintern bestått i en lång räcka febrigt häckande framför datorn har väl också underlättat besattheten; jag har tittat och tittat om, läst artiklar, lyssnat på poddar […][...]

Om du som jag har en tendens att glömma bort det: det faktum att man tycker att huvudpersonen i teveserien är snygg är en ganska tveksam anledning till att läsa boken. Så var det sagt. För det är väl ändå teveserien Grantchester som satt den stilige och grubblande unge amatördetektiven och kyrkoherden Sidney Chambers på […][...]

Det här är en sådan där bok som jag då och då måste halvt lägga igen, vrida och vända på. Kan det verkligen vara en fackbok? Inte snarare en uppdaterad version av Aldous Huxley, George Orwell, Karin Boye? Svetlana Aleksievitj? ”Det nya Rysslands surrealistiska själ” är undertiteln på Peter Pomerantsevs Ingenting är sant och allting […][...]

Vi kan väl börja med det mest iögonenfallande, kanske till och med provocerande: kan inte Star Wars-trilogins klassiske unge hjälte Luke Skywalker läsa? Så lyder i alla fall titeln på Ryan Britts nördessäsamling och visst gör den jobbet med att fånga min uppmärksamhet bland boktravarna som lovar att göra min tågresa en smula mer uthärdlig. […][...]

Jag är en dålig feminist, för jag vill inte bli satt på någon feministpiedestal. Folk som sätts på piedestaler förväntas posera oklanderligt. Sedan knuffas de ner när de klantar till det. Jag klantar mig hela tiden. Betrakta mig som redan nedknuffad. Roxane Gay har en hel del problem med feminismen som sådan, och med sig […][...]

”Vad kallar ni den?” Det är det första som sägs i föreställningen Girls will make you blush som just nu spelas på Unga Clara i Stockholm. Det karaktären syftar på är sitt kön, det som samtidigt har så många namn och ändå knappt något. Hennes fråga visar en vanlig attityd gentemot kvinnokönet – vi vet […][...]