Det finns ett liv efter nedläggningen av en älskad teveserie. Veronica Mars såg ut att ha dragit sin sista suck (och en melankolisk sådan var det) våren 2007, efter en något skakig och omdebatterad tredje säsong. Rykten och trailers cirkulerade, men en eventuell uppföljning såg ut att rinna ut i sanden – fram till förra […][...]

Anna Karenina, The Great Gatsby, Varma kroppar, Les Misérables och The Silver Linings Playbook – det har gått många bra böcker på bio under våren. Teve har förstås sin beskärda del av litterära förlagor (och efterapningar). En del av vår tids allra bästa texter skrivs direkt för teve, men det skrivs nog också mer djuplodande […][...]

Populärkulturen tycks svämma över av hemmavirkade monster, punkprinsessor, sympatiska spöken, heta varulvar, vampyrer med samveten, Cthulhu-gosedjur och Hello Kitty-dödskallar. Någon skrämsel med anor i 1700-talsromantiken verkar det knappt vara fråga om längre. Så man kan ju fråga sig: vem tusan gjorde gotiken gullig egentligen? Jag kan ju inte svära på att det var serietecknaren Charles […][...]

Mary Crane är en skötsam, inte längre alltför ung kvinna med ett trist kontorsjobb. Hon väntar på att fästmannen ska ha betalat av skulderna efter sin far och få ändan ur och gifta sig med henne så att hon kommer åtminstone någonstans. Så en dag, strax före stängningsdags, ber chefen henne att deponera fyrtiotusen dollar […][...]

När James Gandolfini dog alldeles för ung för ett par veckor sedan fick han de vanliga, och inte oförtjänta, hyllningarna av vänner, kollegor och kritiker. ”En av sin generations stora skådespelare”, etc. Det unika var inte hyllningarna som sådana, utan varför han fick dem: trots en 20 år lång karriär med roller som spände från […][...]

En stor del av julhelgerna spenderade jag med en rejäl förkylning, en bunt Mad Men-boxar och Ronny Ambjörnssons tegelstensbiografi över Ellen Key. Häromdagen såg jag filmen Beasts of the Southern Wild – och på något sätt känns det självklart att de här olika texterna ska läsas tillsammans. Sexåriga Hushpuppys tillvaro i Louisanas utkanter skulle kunna […][...]

Döden. Ett av vår tids få kvarvarande tabun, undangömd på institutioner medan vi lägger allt mer pengar, tid och energi på drömmen om evig ungdom. Eller: Döden. En evig fascination mer exploaterad i närgångna medier än någonsin förr. Kan den rentav vara både och? Att vi avskärmar oss alltmer från döden och döendet – precis […][...]

Introductions for books of this sort often discuss why the show in question elicits so much devotion and accommodates so much analysis. But I’m starting to feel that a good enough answer is just “It’s a Joss Whedon show.” Så inleder Jane Espenson sitt förord i antologin Inside Joss’ Dollhouse, och egentligen är det väl […][...]

Idag serverar dagensbok.com en hel hög science fiction, politisk science fiction eller kanske snarare politiska läsningar av science fiction. Den här antologin, och naturligtvis teveserien och den uppföljande filmen som den hyllar, har en del att göra med det. Firefly och Serenity skildrar en stat, en rymdunion som någonstans i vår framtid, sedan vi slitit […][...]

En sådan kontrasternas man, läser jag gång på gång i recensionerna av Klas Gustafsons biografi över Gösta Ekman. ”Snubblande och grubblande.” Rolig och allvarlig. Folklig och smal. Politiskt engagerad, framgångsrik och tvivlande. Någonstans i början av Gösta Ekman. Farbrorn som inte vill va’ stor har titelpersonen blivit professor i scenisk gestaltning vid teaterhögskolan och undervisar […][...]