Recension

: Psycho
Psycho Robert Bloch
2010
Overlook
6/10

Spoilad av Hitchcock

Utgiven 2010
ISBN 9781590203354
Sidor 175
Först utgiven 1959
Språk engelska

Om författaren

Robert Bloch (1917-1994) var en amerikansk skräck-, fantasy- och science fiction-författare med ett 30-tal romaner och hundratals noveller i bagaget. Han föddes i Chicago och fick sina första texter publicerades i tidskriften Wierd Tales. Genom den kom han också i kontakt med sin mentor, H P Lovecraft. Många av Blochs berättelser har filmatiserats – den mest kända är onekligen romanen Psycho från 1959 – och han skrev också själv direkt för både film och teve.

Sök efter boken

Mary Crane är en skötsam, inte längre alltför ung kvinna med ett trist kontorsjobb. Hon väntar på att fästmannen ska ha betalat av skulderna efter sin far och få ändan ur och gifta sig med henne så att hon kommer åtminstone någonstans. Så en dag, strax före stängningsdags, ber chefen henne att deponera fyrtiotusen dollar i kontanter på banken. Mary tar emot pengarna, säger ”Vi ses på måndag”, packar en väska och drar. Äntligen.

På väg till fästmannen tar hon fel avtagsväg i hällregnet och stannar till vid ett motell. Hon checkar in under falskt namn, tilldelas ett rum och blir faktiskt inbjuden att äta middag hos den lite avige motellägaren, Norman Bates. Han är inte det hetaste middagssällskapet, ältar mest sin relation med sin dominerande mamma, och Mary ser bara fram emot en lång, skön varm dusch.

Japp. Ni kan höra de hetsiga stråkarna, va?

Idag är det film- och tevetema på dagensbok.com och Psycho har gett upphov till en hel del både film och teve. Först förstås Alfred Hitchcocks filmatisering från 1960, så de tre uppföljarna (1983-1990) och Gus Van Sants remake 1998. Själv blir jag nyfiken på Blochs roman efter att ha sett filmen Hitchcock (2012), om hur hans Psycho blev till – som jag i sin tur ser på grund av teveserien Bates Motel (2013, men tydligen inte den första teve-spin-off:en), någon sorts prequel om Norman Bates tonårstid, fast den utspelar sig i vår egen samtid, i en slags Twin Peaks-liknande håla fylld av mörka och skruvade hemligheter.

Som Göran Tunström en gång skrivit: ”Så där kan man hålla på, och det gör jag.” Jag tycker ofta en berättelse blir intressantare ju fler som rycker i den, ju fler som vill använda just den för att berätta något eget. Sen kanske inte Psycho är just det bästa exemplet på ”något eget”, det får medges.

För det är väl en gång Hitchcock som präglat den här berättelsen, som satt sin stämpel så djupt att andra har haft svårt att hävda sig. Men längst upp på min utgåva av romanen står det ”’Psycho all came from Robert Bloch’s book.’ – Alfred Hitchcock” och det stämmer egentligen. Jag blir förvånad över hur väl jag känner igen filmen i Blochs roman (bortsett framför allt från att Anthony Perkins var betydligt snyggare än Bates framstår i romanen) och har egentligen svårt att bedöma den som självständigt verk. Hur spännande vore det om jag inte visste så väl hur det kommer sluta?

Något finlir kan man kanske ändå inte anklaga Bloch för att hålla på med. När privatdetektiven Arbogast kommer in i bilden kan jag helt omöjligt sluta att läsa (i huvudet) med det där parodiska noir-uttalet. Det finns ändå något klart modernt över hans insikt att det läskigaste ofta finns i våra huvuden snarare än i okända monster – även om jag också ser något lätt daterat i tanken att söner till ensamstående mödrar skulle löpa stor risk att bli seriemördare – och om det sedermera blivit just en ganska uttjatat seriemördartyp, typ 1A, så är det kanske snarare ett tecken på Blochs stora inflytande än i egentlig mening hans fel.

Jag blir i alla fall nyfiken på Blochs uppföljare, ja, för han skrev ju också sådana, som inte hade direkt med filmuppföljarna att göra. Hans Psycho II (1982) ska, åtminstone enligt amerikanska Wikipedia, ha börjat som refuserat manusförslag till film-2:an, och vara en ”social commentary on splatter films” där Bates själv beger sig till Hollywood. Filmbolaget uppskattade tydligen inte ironin, vilket inte tycks ha avskräckt Bloch, precis. I sin nästa uppföljare, Psycho House (1990), återöppnade han nämligen Bates Motel som turistattraktion.

Ella Andrén

Publicerad: 2013-07-06 00:00 / Uppdaterad: 2015-11-20 18:18

Kategori: Recension | Recension: #5287

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?