Ronald Bergan är författare till flera biografier om filmregissörer. Han har till exempel skrivit om Jean Renoir (”Projections of Paradise”, 1992) och om Sergei Eisenstein (”A Life in Conflict”, 1998). Nyligen gav han sig i kast med att göra en sammanställning och ett urval av de intervjuer Truffaut har gett. Boken heter ”Francois Truffaut Interviews” och gavs ut på University Press of Mississippi under våren 2008. Förlaget har gett ut flera intervjuböcker om kända filmskapare, som Ingmar Bergman, Peter Greenaway, Andrei Tarkovskij, med flera, i en trevlig serie. Den som är nyfiken på serien kan till exempel kila ner till Hedengrens bokhandel vid Stureplan i Stockholm och bläddra bland exemplaren. Peter Brunette är huvudsammanställare för det här intressanta projektet, som har döpts till ”Conversation with Filmmakers Series”. Denna serie förefaller mig innehålla rekommendabla böcker, som inte är allt för dyra, och som ger en hyfsad första inblick i olika filmregissörers liv och verk, dock med tyngdpunkten på det senare.

Intervjuerna i boken om Truffaut presenteras i kronologisk ordning och ger en fullgod överblick. En bra metod bör vara att publicera intervjuerna i kronologisk ordning, snarare än en tematisk så länge man behandlar en film i taget. I föreliggande bok är intervjuerna från perioden 1960-1981 och alla Truffauts kända filmer passerar revy. Förutom intervjuerna som primärt har en film som intervjumaterial, innehåller boken även intervjuer som tar upp olika temata. Exempel på några temata är Filmen enligt Truffaut (intervju från 1967) och Homofilens livsstil (intervju från 1969). I den sistnämnda intervjun berättas anekdoter, som när Truffaut åt ensam på en restaurang i Paris; Marlene Dietrich gjorde entré med en skvallerjournalist som vinkade till Truffaut när de passerade hans bord.

”Is that François Truffaut?” asked Marlene. ”Oh, but I adored “The 400 Blows” and “Jules and Jim”. I must meet him, do bring him over.” The columnist leapt to Truffaut’s table to deliver the message. Truffaut blushed, shook his head and said, ”No, no, no, no, no.” : ”But just the other day you were telling me how you adored “The Scarlet Empress” – von Sternberg. Marlene married on horseback, her shimmering veil …” ”I can’t”, said Truffaut, ”I admire her too much.” And he put his nose on his plate.

Förutom själva intervjuerna, är introduktionen på 16 sidor, som har skrivits av Ronald Bergan läsvärd. Ronald Bergan börjar introduktionen med att beskriva hur det känns att sitta i Truffauts bekväma fåtölj på kontoret på produktionsbolaget Les Films du Carrosse. Han berättar bland annat att han kände rysningar snarare än sentimentalism eller animism. I introduktionen nämns också att Richard Eder 1981 skrivit en artikel om Truffaut i New York Times. Truffaut sade att han tror på intervjuer precis som han tror på kameror. Under intervjun bjöd Truffaut Richard Eder på färskpressad apelsinjuice och hans svar verkade också vara färskpressade! menade Eder. Den här intervjun hade säkert varit intressant att läsa i sin helhet, men finns alltså inte med i detta urval. Ronald Bergan nämner intervjuer, som inte har kommit med i boken, men tyvärr förklarar han inte på vilka grunder urvalet har gjorts. Om en introduktion generellt ska förklara vad man skrivit om, gör han det genom att ta ut russinen från kakan i några intervjuer, som för att ge några aptitretare inför själva intervjuerna. Jag som gärna stryker under när jag läser tankeväckande meningar får alltså ibland stryka under två gånger i boken. På grund av dessa något störande upprepningar blir introduktionen delvis snarlik en reklamtext eller ”teaser” till bokens intervjuer. Borde inte introduktionen ha lagt mindre tyngdpunkt på att citera från intervjuerna och lagt en större tyngdpunkt på hur Truffaut var som intervjuobjekt, eller varför inte rentav hur han var som intervjuare? Är det någon person som bör ha varit fascinerande att intervjua är det just Truffaut, som själv var en erkänt skicklig och välförberedd intervjuare. Den filminitierade vet ju att han intervjuade självaste filmgurun Alfred Hitchcock i en mycket omfattande intervju under 1967, som sedermera har getts ut i bokform 1983 på förlaget Editions Ramsay. Denna bok är numera en bibel för Hitchcock-vänner. Intresserade hänvisas till boken ”Hitchcock/Truffaut, The definitive study of Alfred Hitchcock” av Francois Truffaut, reviderad upplaga, utgiven på Simon & Schuster 1985.

Förutom introduktionen och intervjuerna har boken en kronologisk informationslista om de viktigaste händelserna i Truffauts liv från hans födelse 1932 till hans död 1984. Kronologin åtföljs av en filmografi med den första filmen Une Visite (1955) fram till den sista Vivement Dimanche (1984)

För den oinitierade är boken definitivt en aptitretare för andra böcker om Truffaut och förstås även till hans filmer. För den initierade kan det vara bra att ha intervjuerna samlade i en bok, men drömmen för den genuina Truffaut-beundraren är nog att ha tillgång till dem alla!