När jag var en alldeles nybliven biblioteksassistent gjorde jag långa listor med böcker jag ville läsa. Det var inte så svårt att hitta material till listorna eftersom jag var omgiven av böcker hela dagarna. Det dröjde ungefär en månad innan jag med sorg i hjärtat tvingades inse att jag nog inte skulle hinna läsa alla de där böckerna. Inte ens om jag fick resten av livet på mig. Även om det skulle bli två torsdagar i en vecka och jag skulle ha all tid i världen på mig att läsa så tillkom det ju hela tiden nya punkter på listan.

Det finns ju definitivt värre sätt att ställas inför sin egen dödlighet på, men för mig blev den relativt lilla krisen ändå en vändpunkt. Jag slutade inte att fantisera om alla böcker jag ville läsa, men jag slutade läsa klart dåliga böcker. Präglad av skolvärlden brukade jag plikttroget läsa färdigt varenda tråkig, banal, intetsägande bok jag en gång fastnat för. Men inte nu längre.

Livet är alldeles för kort för medioker läsning.

Då kan det verka märkligt att jag gillar att läsa om böcker. En före detta kollega till mig hade mycket svårt att förstå det. Men om man tänker efter… Som liten älskade man ju att höra alla sagor om och om igen. Varför inte göra det när man är stor?

Den största invändningen mot omläsning är väl att man redan vet vad som händer. Men då kan man vända på det och i stället hitta en av dess största fördelar: Man vet att det man ska få läsa en bra bok.

Ibland kan man tycka att tiden går alldeles för fort och att man skulle vilja hejda den eller resa tillbaka till en annan tid och uppleva den igen. Det går naturligtvis inte i verkliga livet, men i litteraturens värld är allt möjligt. Vi kan återigen få uppleva när Anne Shirley får veta att hon får stanna på Grönkulla, eller när Elizabeth Bennet upptäcker att det är mr Darcy som har räddat hennes familj ur knipan eller när hon för första gången besöker Pemberley.

Sedan hittar man ju alltid nya infallsvinklar. Jag är ju inte precis samma person som jag var när jag läste Svindlande höjder för första gången och därför blir min läsupplevelse annorlunda.

Ibland kan det vara läskigt att läsa om en bok man älskade som yngre. Tänk om man tycker att den är jättedålig? Därför finns det vissa böcker som jag inte har läst om, de får helt enkelt leva kvar obefläckade i mitt minne.

Vad säger ni där ute? Har ni några trotjänare som ni återvänder till med jämna mellanrum eller tycker ni att det är slöseri med tid att läsa om böcker?