Vad menas med bokens titel? Är livet ett as? Eller är det en gåva från Nina Hemmingsson till läsaren: Här har du livet, ditt as. Och ja, jag gillar det – här har du recensionen, ditt as. Jag är oförlåtligt dålig på att läsa liknande serieböcker eller hur de nu kategoriseras. Sara Granér har jag […][...]

Är det bara jag, eller verkar kärnfamiljs- och tvåsamhetsnormerna mer livskraftig än på länge? Och är det kanske i så fall högst begripligt, när nu världen verkar så otäck och svårbegriplig, att vända sig inåt, mot det lilla och begripliga? I vilket fall känns det utlevande, insnärjda Bloomsburykollektivet som en lisa att läsa om – […][...]

Man får fan hålla i kepsen när man läser Seiobo där nere, slira litet på handbromsen, punkten är lika sällsynt som levnadsglädje, det går kanske tolv på ett dussin, var sjuttonde komma tredje sida kommer det en radbrytning, en möjlighet att andas ut och in, ett eller två kapitel är faktiskt sansat, men på det […][...]

Vad kan man säga om Yoko Ono? Att min vän Bobby skämde ut mig inför min farmor, när hon och jag satt och fikade, då Bobby med ett illvilligt leende spelade en av Yokos låtar på hennes och John Lennons postumt utgivna LP-skiva Milk and Honey 1984? Med berått mod tog Bobby och lade ner […][...]

Christina Nilsson var en av 1800-talets superstjärnor inom musiken, en småländsk torparflicka som blev operaprimadonna och småningom grevinna med en rejäl förmögenhet och värdefulla ägodelar som hon testamenterade bl.a. till Nationalmuseum, däribland ett set smaragdsmycken, som förvarades i ett kassaskåp och bara visades på ett par tillfälliga utställningar. Tills de dök upp som huvudnummer på […][...]

Det är undertiteln som lockar mig: ”Salonger i 1920-talets Paris”. Jag har läst min Proust och gläntat på dörrarna till hans kronologiskt sett något tidigare salonger, drömt mig bort och fått mersmak, vilket tyvärr leder till att jag blir en aning besviken när jag läser Ingrid Svenssons bok Ett magiskt rum: jag hade velat ha […][...]

Sebastian har ett nyårslöfte där han varje månad, under ett år, ska kyssa en ny person. Fride är fruktansvärt kär i Miriam. Johannes har konstnärernas version av skrivkramp. Yodit är ny i kompisgruppen och vet inte riktigt om hon hör hemma med de andra. Runt omkring finns Linn, Aron, Mikai … Det är ett myllrande […][...]

Berta Hanssons målningar har inte sällan något melankoliskt över sig. Kanske sorgset, kanske längtande? De har inte sällan lågmälda men liksom mättade färger. En sorts kraft, trots allt. Hur som helst lånar de sig fantastiskt väl till inspiration för den berättelse om Hanssons liv som Sara Lundberg berättar och målar i Fågeln i mig flyger […][...]

Musan utspelar sig på två platser i två olika epoker. I London 1967 följer man den intelligenta Odelle Bastien, som flyttat från Trinidad fem år tidigare. Odelle har en universitetsexamen och är en begåvad skribent, men har p.g.a. sin hudfärg svårt att hitta ett kvalificerat arbete. Hon sliter i en skobutik tillsammans med sin rumskamrat […][...]

Konsthistorien känner ett antal konstnärer som varit missförstådda i sin samtid men sedan haft en postum framgångsrik karriär. Till dem hör Hilma af Klint (1862-1944). Det som skiljer henne från de andra är att de tavlor som hennes berömmelse vilar på undanhölls från offentligheten av konstnären själv. Anledningen var att samtiden inte skulle vara redo […][...]