Recension

: Saker ingen ser
Saker ingen ser Anna Ahlund (1987-)
2017
Rabén & Sjögren
8/10

Semiutopiska dagdrömmar

Utgiven 2017
ISBN 9789129703061
Sidor 412

Om författaren

Anna Ahlund (född 1987) kommer från Stockholm, är utbildad lärare i svenska och musik och arbetar som skolbibliotekarie. Som författare debuterade hon 2016 med ungdomsromanen Du, bara. 2017 kom Saker ingen ser och 2020 Ganska nära sanningen.

Sök efter boken

Sebastian har ett nyårslöfte där han varje månad, under ett år, ska kyssa en ny person. Fride är fruktansvärt kär i Miriam. Johannes har konstnärernas version av skrivkramp. Yodit är ny i kompisgruppen och vet inte riktigt om hon hör hemma med de andra. Runt omkring finns Linn, Aron, Mikai …

Det är ett myllrande gymnasieliv i Saker ingen ser, och det är lite som att komma hem. Plötsligt minns man sina egna dagar i korridorer och i aulan, på caféer och filmkvällar, även om min gymnasietid inte var lika spännande som den hos de på Byllis. Också karaktärerna står på egna ben i texten, även om Sebastian går mig på nerverna. Speciellt spänningen personerna i kompisgänget emellan är snyggt fångat, och kanske typiskt för relationer i den åldern.

Bäst är Ahlunds avslappnade relation till personernas sexualitet och könsidentitet. Aldrig nämns några stämplar och det är skönt som omväxling. I Ahlunds värld får verkligen alla tycka om precis vem de vill, och ingen, absolut ingen, bryr sig om det. Det är en värld att längta efter, och hoppas på inför framtiden. Sexet är också utförligt och avslappnat beskrivet, även om ungdomarna ibland är väl bra på allt de företar sig.

Historien släpar dock en del, någonstans efter mitten, såpass att den fick ligga orörd på nattduksbordet i dagar. Och jämfört med min läsupplevelse med Du, bara, som jag sträckläste och blev helt tagen av, är Saker ingen ser inte i samma liga. Sen är det också en annan typ av bok, och det är svårt att få samma effekt när man skriver utifrån flera personers perspektiv. Som tur är springer Ahlund långa distanser när hon skriver och den sista spurten kommer också till slut, och då kan sidorna knappt bläddras förbi tillräckligt fort.

Saker ingen ser är lite spretig, men gör kanske inte så mycket. Den är snabbläst, älskvärd och sådär lagom utopisk att man hinner glömma bort inköpslistan på köksbänken och tvätten ute i torkrummet. Dessutom är boken otroligt nära sin plats, Uppsala, vilket ger mig en visuell bild på ett helt annat sätt än jag kan i alla de där ungdomsböckerna som utspelar sig i Stockholm. Läs Anna Ahlund, allihopa, det är väl värt er knappa tid.

Sofie Eliasson

Publicerad: 2017-12-08 00:00 / Uppdaterad: 2017-12-08 11:47

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7170

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?