I vilken utsträckning fick Yasunari Kawabata Nobelpriset 1968 – det första Nobelpriset till en japan – just som symbol för Det Japanska? Det går naturligtvis inte att säga. Men det är svårt att inte låta bli att tycka att den lite naturromantiske Kawabata med sina traditionella körsbärsträd och teceremonier i jämförelse med exempelvis det mest […][...]

Mikage har en efter en förlorat hela sin familj och står nu ensam i världen. Yuichis föräldrar är också döda, den ena mördas brutalt av en vansinnig stalker. Satsukis pojkvän har dött i en bilolycka och Hiiragi har förlorat sin bror och flickvän. En hel bunt unga människor tassar runt och försöker få rätsida på […][...]

Två män förälskar sig i samma kvinna, den unga änkan Yasuko. Yasuko har efter maken död bott kvar hos sin svärmor Mieko Togano, en stor kulturpersonlighet och forskare vars sekreterare Yasuko också tjänstgör som. Snart känner de båda männen att Yasuko kanske bara är en bricka i svärmoderns planer. Bakom Miekos svala yta ruvar hon […][...]

Hur recenserar man något man inte riktigt förstår? Det finns konstformer – modern dans och bildkonst till exempel – där det känns helt okej: man kan förstå något icke-verbalt på ett annat plan. När något är verbalt men icke-logiskt blir det svårare. Texten finns där, men undanflyr en. Det går inte att släppa att den […][...]

Japan har den senaste tiden kritiserats för att inte ha gjort upp med sin roll i andra världskriget – det vill säga rollen som aggressiv angripare. Det är förstås problematiskt, men kanske inte helt obegripligt, att det är upplevelsen av offer som levt kvar. Japanerna inledde kriget med militarism, kejsarkult och storhetsvansinne, och slutade som […][...]

I once had a girl, or should I say, she once… Det där med minnen är en knepig grej. Toru Watanabe är ju vuxen nu, 37 år gammal och framgångsrik skribent, men allt som krävs är att han får höra en instrumental muzakversion av ”Norwegian Wood” för att det plötsligt ska vara 1968 igen och […][...]

Den 11 januari 2006 går ett halvdussin människor ner i Stockholms tunnelbana mitt i rusningstid. Med sig bär de varsin ICA-kasse med giftgas som de släpper ut mitt i folkmassan. Tunnelbanan är knökfull, speciellt så här i trängselavgiftstider, och inom några minuter har tusentals människor drabbats. Några dagar senare visar det sig att en religiös […][...]

Ryu är 19 år. När han inte tar droger, har meningslöst sex och spyr ihop med sina kompisar tar han droger, har meningslöst plågsamt sex och spyr på den amerikanska militärbasen i närheten. Över huvud taget svärmar den här boken över av droger, otäckt sex och spyor, så om du känner att du fick din […][...]

Miri Yus karaktärer är typiska porträtt av moderna människor: förtvivlat dysfunktionella i en värld som gränsar till det absurda. Men inte på ett sätt som är känslomässigt jobbigt att läsa, snarare tankeväckande och milt ironiskt. Yu arbetar med en stilsäker kombination av psykologiskt djup och berättarteknisk lätthet. De båda unga, kvinnliga huvudpersonerna i berättelserna ”Fullt […][...]

Fågels hustru håller på att föda deras första barn. Fågel köper Afrika-kartor. Att resa till Afrika är hans stora dröm, en dröm han nu ser glida längre och längre ur räckhåll. Den klastrofobiska känslan förstärks ytterliggare när barnet föds med en deformerande hjärnskada. Läkarna menar att barnet antagligen kommer att dö och Fågels liv uppgår […][...]