Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se gestaltad på en teaterscen? Kanske till och med på den svenska nationalscenen? Det är den centrala frågan i de intervjuer som utgör grunden för Mattias Anderssons båda pjäser The Mental States of Gothenburg och The Mental States of Sweden. I den förstnämnda, […][...]

Varje dag brinner det på en skola i Sverige. Mest brinner det i Göteborgsförorter, och till dessa förorter har författaren Eija Hetekivi Olsson och fotografen Jerker Andersson begett sig för att möta niondeklassare där. Niorna har svarat på frågor, skrivit ner berättelser och åsikter och fotograferat sin skolvardag, och ett urval av de berättelserna och […][...]

”Det finns hopp” säger pappan i boken vid ett tillfälle. Fast det är inte sant. Det finns inget hopp. Inte för den här familjen. Familjen består av en pappa och hans två barn. Den äldre brodern, Zackarias, från ett tidigare äktenskap och den sjuttonårige Gallus, vars mor bor någon annanstans och inte är kapabel att […][...]

Jag har läst Pål Börjessons debutroman Gallus. Eftersom vi bor i samma stad vill jag gärna träffa honom för att prata om boken och höra hans tankar kring den. Vi träffas vid Järntorget. En miljö som återfinns i boken. Det var i dessa kvarter pappan i boken rörde sig i yngre dagar när han var […][...]

En del konstnärer måste man ta på större allvar än de vågar eller vill själva för att få ut maximalt. Olle Ljungström och Magnus Hedlund till exempel. Det alltför smarta hos Ljungström och alltför göteborgska hos Hedlund får man omvandla. Lustiga ironier blir till hjärtskärande ensamhet. Hedlunds roman Någon där? har sina göteborgska stunder. Jag […][...]

Jag önskar verkligen att Eija Hetekivi Olssons debutroman Ingenbarnsland inte kändes så hjärtskärande aktuell. Det handlar inte bara om debatten om Malmö, om miljonförorter som beskrivs som ”laglöst land”, utan också om pensionsålder och ifall vi utan vidare borde jobba fram till åtminstone 75. I 1980-talets Göteborgsförorter Gårdsten och Bergsjön hör Miira ändå till de […][...]

Det är en stor dag för boknördar – dagen då programmet för årets Bokmässa i Göteborg släpps. Jag är å ena sidan lite besviken. Bara tre (eller möjligen fyra) seminarier tycks handla om poesi. Å andra sidan är jag förväntansfull och peppad. Det här är nämligen tänkt att bli ett premiärår på mässan för mig. […][...]

Helena Lind skriver kort om utvecklingen av allmännyttans hus på olika platser i Göteborg, från 1930-talets otroliga trångboddhet till 00-talets visionära byggen längs Norra Älvstranden. Bert Leandersson har tagit många foton, såväl uppifrån, där man ser staden i helt nya vinklar, som nära inpå de små detaljerna som gör skillnaden på hus från olika decennier. […][...]

Varje år, ofta under årets absolut sämsta vecka rent vädermässigt, strömmar det tusentals människor till Järntorget i Göteborg. De samlas kring det nav som kallas Draken, och är en biograf från 1950-talet med inredning av samme arkitekt som inredde Göteborgs Konserthus. Det vimlas, pratas, käkas, dricks och man ser på film. Dessutom kombineras de bästa […][...]

Hur rolig kan en bok vara utan att det blir oengagerande? Och hur osannolik innan det blir tramsigt? Vad man än tycker om Viveca Lärn kan man nog säga att hon balanserar på en mycket tunn gräns. Kvinnan som var en fyr handlar om Cecilia, en 50-årig attraktiv kvinna som varit förälskad sisådär 100 gånger […][...]