Om man är göteborgare och/eller intresserad av svensk fotboll så är namnet Mohammed Ali Khan förmodligen bekant. Själv är jag både och, och dessutom Häckensupporter, så en bok skriven av vår förre mittback och lagkapten som handlar om honom själv är ju ganska självklar läsning för min del.

Boken är kronologiskt uppbyggd och börjar med att familjen Ali Khan som flyktingar från krigets Libanon hamnar i Göteborg 1991. Då är lille Mohammed fem år. Han berättar om hur han försökte hitta sin plats i livet och det nya samhället, och hur han som sjuåring tack vare en kompis och dennes pappa upptäckte att fotbollen erbjöd just detta.

Fotbollen är såklart en röd tråd som löper genom hela boken. Vi får följa Ali Khans utveckling som spelare, övergångarna från moderklubben Västra Frölunda IF till BK Häcken 2009, till kinesiska Tianjin 2014 och till Halmstad BK 2015, och även hans spel för libanesiska landslaget. Han berättar en del om sina olika skador, bland annat den när han spelade vidare i en match med brutet ben. ”Jag har ganska hög smärttröskel” var hans kommentar till det.

Men även om det är trevligt att läsa om fotbollen, så är det inte det som är poängen med boken. Titeln är Vilja slår talang, och det är det han vill att läsaren skall ta till sig. Han själv anser sig inte ha någon direkt talang för fotboll, utan det är ihärdigt tränande och en stark vilja som har tagit honom dit han vill vara. Vi får således följa även hans personliga utveckling och ta del av betydande händelser i hans liv.

Nu är nog Ali Khan en ganska speciell människa som verkar dra igång ett nytt projekt i veckan. Han har tränat ett fotbollslag med kriminella, startat en stödförening för familjer med barn som har Downs syndrom, han investerar i fastigheter och impulsköpte restaurangskutan Barken Viking. Och det är bara några exempel på vad han sysslar med när han inte spelar boll. Men meningen är såklart inte att läsaren skall jämföra sig själv med honom, utan börja tänka i riktningen att allt är möjligt.

Jag kan se framför mig att boken kan fungera som inspiration för unga människor som försöker hitta sin plats i livet. ”Kan jag – kan alla” säger han, men han poängterar också hur viktigt det är att ha någon som stöttar en och tror på en. Själv hade han sin syster som ständigt peppade honom.

Vi borde sporra varandra mer, lyfta barnen för de är vår framtid. Vi borde lyfta våra vänner och sporra varandra för att alla ska kunna uppnå sin dröm. Utan stöd hade jag aldrig varit där jag är idag, utan tron på att jag kunde lyckas hade jag aldrig blivit proffs. Utan vilja och stenhårt arbete hade jag inte blivit så framgångsrik.
Så – vad är du bra på och hur kan det hjälpa dig till att uppnå dina drömmar?

Texten är skriven i talspråk och känns ganska oredigerad. Som en direkt och öppen linje mellan hjärtat och tangentbordet. Den stilen kan ha sin charm, men hur mycket jag än gillar Ali Khan kan jag inte låta bli att tycka att det är lite jobbigt med alla dessa liksom och du vet. Eftersom det är hans första bok och det är budskapet han vill förmedla som är det viktiga, har jag inte lust att vara speciellt dömande. Men om det blir en nästa gång skulle jag önska att han lade lite mer krut på den språkliga biten.

En annan sak som borde ha ordnats är att den angivna webadressen till förlaget inte leder till någon websida. Om man ska ge ut böcker på eget förlag så måste man se till att det finns en möjlighet för intresserade läsare att ta kontakt med författaren/förlaget för att ställa frågor om boken.

Men som sagt, jag gillar Ali Khan och tycker att han har gjort bra saker här i Göteborg. Det är trevligt att läsa lite mer ingående om sådant man kanske mest läst lite snabbt om i media och på twitter. För egen del var det mest intressant att läsa om hur fotbollen fungerar i Kina och om BK Häcken, och jag hade gärna läst mer om det.