Recension

: Invandrarna som byggde Sverige
Invandrarna som byggde Sverige Anders Johnson
2015
Dialogos
7/10

”Var stodo vi, om de ej varit till?”

Utgiven 2015
ISBN 9789198224931
Sidor 304

Om författaren

Anders Johnson (född 1955) är författare med inriktning på näringslivshistoria. Han har också varit chefredaktör för Dagens nyheter (2000-2001) och suttit i riksdagen och i Stockholms kommunfullmäktige för Folkpartiet. Han har bland mycket annat skrivit böckerna Fånga platsen – guide till Sveriges företagsamma historia (2008) och Garpar, gipskatter och svartskallar – invandrarna som byggde Sverige (2010). Den senare utsågs till Årets bok om svensk historia av Nättidningen svensk historia och kom i ny utgåva 2015 som Invandrarna som byggde Sverige.

Sök efter boken

Nationaldagen har aldrig varit min helgdag. Den, eller dess föregångare, är ett borgerligt påfund med rötterna i förra sekelskiftets nationalistiska strömningar. Från min egen barn- och ungdom minns jag den främst som ett tråkigt skolobligatorium som inte sällan ledde till tjafs med nynazistiskt influerade bråkstakar.

Att den på senare år fått funktionen att många orter på nationaldagen håller välkomstceremonier för nyblivna svenska medborgare känns som det klart mest positiva som gjorts av dagens datum på länge. Därför framstår också Anders Johnsons Invandrarna som byggde Sverige som en lämplig bok att recensera på dagensbok.com just denna dag.

Rubriken ovan är en rad ur Esaias Tegnérs hyllning över Gustaf III och hans utländska inflytande som sedermera blivit svenskt, en rad som Johnson låter såväl inleda som avsluta sin historia över de svenska invandrarnas betydelse. ”All bildning står på ofri grund till slutet”, fortsätter Tegnér: ”blott barbarit var en gång fosterländskt”.

Möjligen är Tegnérs bildning något bredare än den näringslivshistoria som Johnsons titel faktiskt avser, för det är i första hand om invandrarföretagare Invandrarna som byggde Sverige handlar. Författare och andra typer av konstnärer förekommer ibland, men fokus ligger definitivt på företagande, uppfinningar och handel. Framsteg är framför allt liktydigt med ekonomiska och tekniska sådana, varför Johnsons oerhört välkomna och angelägna breddning av den svenska historien samtidigt är ganska smal. Att bidra till ett samhälle handlar väl inte enbart om att bidra till direkt ekonomisk tillväxt?

Fullt så lätt avskiljbar från kulturen och det övriga samhället är ju inte heller ekonomin. Hur vi arbetar och med vad, vad vi äter, klär oss i och hur vi bor är ju långt ifrån enbart materiellt, och det finns förstås inga upptänkliga områden som inte på något sätt formats av intryck som korsat gränser. Det svenska språket är ett påtagligt exempel, som Johnson återkommer till lite sådär i marginalerna, först under rubriken ”Vårt tyska modermål” i avsnittet om medeltiden, och senare med ”Vårt holländska” respektive ”franska modermål”. Precis som språk förändras i användningen och kontakten mellan människor, gör ju kulturer i stort det.

Framför allt tar Johnson upp enskilda migranter som fått betydelse för Sverige – invandrare, men också i viss mån återinvandrare, som de som utvandrade till främst USA under perioden kring förra sekelskiftet och återvände därifrån med nya idéer och kunskaper. Det handlar om järn- och skogsbruk, järnväg och kanalbyggande, mynt och kemisk industri, textilier, glas och porslin, fabriker och arkitektur, mat och dryck och inte minst godis – från medeltiden och fram till vår egen tid.

En del av katalog har den över sig, Invandrarna som byggde Sverige, det får erkännas. Ändå tycker jag sällan att den blir tråkig, eftersom jag lär mig och får syn på nya saker nästan hela tiden – illustrerad som en vänlig lärobok är den också – fast jag hade inte haft något emot lite större analytiska avsnitt. Johnson bemöter myter framför allt indirekt, med mängder av konkreta exempel. Nej, invandring är inget nytt fenomen (inte heller flyktinginvandring). Inget som nyligen lagts till det ”svenska” och skulle kunna skalas bort igen och lämna något helt efter sig.

Snarare är det svenska, liksom andra nationella identiteter, sin alldeles egen blandning av mängder av olika intryck, nya och gamla, från när och fjärran. I den betydelsen kan Invandrarna som byggde Sverige läsas som en hyllning. En hyllning till det svenska som något som har vett att ta till sig nya influenser.

Ella Andrén

Publicerad: 2016-06-06 00:00 / Uppdaterad: 2016-06-05 23:21

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6574

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?