Det fina med diskjobbet , är att jag själv inte är där. På ett sätt. Jag är alltid den avhoppade statskunskapskillen. Jag får såklart utskällningar titt som tätt. Kockar med oflyt slår gärna vilt omkring sig. Men utskällningarna är inte svåra att ta, jag är ju inte där. Jag ska ju iväg. Per Johanssons debutroman […][...]

Hur hanterar man den där känslan av att det kommer att gå åt skogen, redan när man läst första sidan i en bok? Är det ens någon vits att engageras sig i huvudkaraktären när det redan finns tydliga tecken på att detta aldrig slutar väl? Vigilante ger olycksbådande signaler mycket tidigt och utspelar sig i […][...]

Jag kommer på mig själv med att tala om huvudpersonen i boken som Birro och blir rättad av kompisen, det är ju en roman och det är det ju, huvudpersonen heter X. Och om du inte tror mig kan du kolla med vilken myndighet som helst, hör jag honom säga, som han gör i boken. […][...]

När jag skriver det här har USA just börjat bomba Afghanistan. I ett brutalt svar på terrorn mot World Trade Center och Pentagon, vräker man nu ut bomber över ett land som tillhör världens fattigaste, ett land som under lång tid redan har bombats sönder och samman. Precis som under kriget mot Irak kommer man […][...]