Få personer har kanske förkroppsligat elegant brittisk kvickhet, ”wit”, lika självklart som Oscar Wilde. Ändå var Wilde faktiskt inte brittisk, utan irländare. Detta faktum utgör någon sorts utgångspunkt eller grund för Terry Eagletons biografiska – eller vore kanske ”kvasibiografiska” en bättre beteckning? – pjäs Oscar den helige. Liksom Wildes sexuella läggning gör hans nationalitet honom […][...]

Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se gestaltad på en teaterscen? Kanske till och med på den svenska nationalscenen? Det är den centrala frågan i de intervjuer som utgör grunden för Mattias Anderssons båda pjäser The Mental States of Gothenburg och The Mental States of Sweden. I den förstnämnda, […][...]

”A Children´s Tragedy”, en barntragedi, vad är det? Jonathan Franzen skriver i sitt förord till Frank Wedekinds Spring Awakening att dess undertitel ”has an odd, unresolvable, almost comic ring to it”: It sounds as if tragedy were stooping to get through the door of a playhouse, or as if kids were tripping on the hems […][...]

Mirja Unge, som på senare år profilerat sig mer och mer som dramatiker, har ett säreget språk. Orden flödar, replikerna skrivs utan kommatecken och bryts ofta upp med upprepningar och talspråksuttryck som ”vad heter det”. Som läsning är det ibland tungrott och jag måste flera gånger läsa om stycken. Jag är helt klart en förespråkare […][...]

I antikens Grekland var dramatiken en av litteraturens grundstenar. Teatern hade en viktig funktion som platsen där människorna kunde lära sig och diskutera samhällets värderingar. Än idag fascineras och inspireras vi av pjäserna om Oidipus, Medea och Antigone. Och precis som då har teatern många ansikten. Den kan få oss att skratta eller gråta, ge […][...]

År 1900 kommer en artonårig kvinna som patient till Sigmund Freud. Av psykoanalytikern får hon diagnosen hysteri, med symptom som afoni, avsaknaden av röst. Freud ger henne också namnet Dora, och på henne grundar han sin första fallstudie och flera av sina banbrytande teorier. I hennes berättelser läser han bland annat in symboler för sexualitet […][...]

Förra sommaren lyssnade jag på Martina Montelius sommarprat under en tågresa genom Skåne. Antagligen hade jag ett stort flin och höjda ögonbryn hela tiden. Direktsänt, utan något skrivet manus, bara lösa idéer om vad hon ville prata om. Utsvävningar. Rappakalja, långa utlägg om dubbelnougat (hennes matsäck i studion). Svammel skulle nog många säga. Kanske bytte […][...]

Att dramatik ges ut av ett förlag är en ovanlighet. När Atlas nu gör en satsning på svensk dramatik kan jag bara hoppas att det sätter en boll i rullning, att fler pjäser trycks och framförallt att fler läsare upptäcker genren. Drama! Tre svenska pjäser är ett bra exempel på att dramatik också är utmärkt […][...]

Christina Ouzounidis drama Spår av Antigone är skriven mer i form av dikt och prosalyrik än som traditionell dramatik, det finns inga replikanvisningar. Pjäsen handlar om det hot och förtryck som unga kvinnor eller flickor utsätts för genom mäns maktmissbruk. Detta är ett urgammalt och evigt tema, kvinnan har alltid varit och kommer alltid (inga […][...]

Det finns en textrad av Edgar Allan Poe som jag fäst mig vid. Den som lyder: ”And so, being young and dipped in folly, I fell in love with melancholy.” Och ungefär så är det med mig och den grekiska tragedin. Jag var en trulig tonåring när jag läste min första tragedi – det var […][...]