Ända tills jag faktiskt höll i den här boken var det en del av mig som bestämt hävdade ”Aldrig i livet. Det är ett skämt. Skulle Dylan, som alltid varit så förtegen med sitt privatliv, ge ut en bok där han avslöjar allt?” Nå, det gjorde han nu inte riktigt. Att berätta hela sitt liv […][...]

- This is Bob. - Bob who? - The real one. 1974 gav sig Bob Dylan ut på turné för första gången på 8 år. Resultatet var inte helt övertygande; biljetterna sålde, men känslan fanns inte där. När han kom hem började hans äktenskap med Sara falla sönder. ”Pain sure brings out the best in […][...]

Bob Dylan började skriva den här boken någon gång i mitten på 60-talet. Vid den tiden gick han på ett antal inte helt lagliga substanser, levde bakom solglasögon och spottade ur sig låtar snabbare än skivbolaget hann ge ut dem. Det här var tiden då hans texter svämmade över av trasnapoleoner, korsbenta pirater, Einstein utklädd […][...]

Bob Dylan är ingen Carl Fredrik Hill. Bob Dylan är Bob Dylan även när han tecknar. Han använder papper och blyertspenna med mjukt blyerts och radergummit. Motiven är vardagliga, realistiska observationer, tecknade ur ett enkelt perspektiv. En lastbil, ett rum, människor, djur osv. När man bläddrar i boken Drawn Blank by Bob Dylan så känns […][...]

Mannen som döljer sina rim så väl tack vare de långa böljande meningarna. Här är alla de meningarna, alla låttexter samlade innanför en bokpärm utan musik och jag lever med boken, skriver i på svenska vad svåra ord betyder och fyller i ovanför texten vilka ackord jag skall ta på gitarren om jag vill ge […][...]

Nästan på årsdagen efter utgivningen av Lundells senaste tegelsten har jag läst ut den och valt att berätta om den här. Han satt på bokmässan förra året och signerade boken, jag kommer ihåg att jag spanade på honom lite och funderade på att köpa boken där och då, men kön var för lång och så […][...]

Rockmusikens kanske mest omskrivne figur skall för första gången själv berätta om sitt liv. Den av fansen länge emotsedda Chronicles, Vol 1 släpps 12 oktober på Simon & Shuster (efter två års försening) och skall behandla de första åren av Dylans karriär i New York på 60-talet. Med tanke på Dylans vana att hitta på […][...]

Det har hänt mig flertalet gånger när jag hyllat 1900-talets betydelsefullaste artist, att människan ifråga som skall övertygas om hans förträfflighet utbrister: - Bob Dylan, är inte han död? Nej, han är synnerligen levande och han kommer dessutom aldrig att dö på det sättet poesi aldrig dör för det den reinkarnerar hos nya generationer. Ännu […][...]

Jag tillhör dem som inte anser att Nick Hornby är nästa Nobelpriskandidat. Jag tycker att det är helt ok underhållning för stunden, men knappast något livsomvälvande. Flera bestsellers har han prickat in, filmer har det blivit och stort ståhej. Nu kommer boken om musiken. I alla Nick Hornbys böcker finns musiken där, som bakgrund, som […][...]

”Men säg nåt postitivt om Finspång då!” ”Fan vad jag hatar den här hålan.” ”Vi bor i fel stad”, sa jag. ”Så enkelt är det.” De här tre raderna bildar ingen sammanhållen dialog i En jävla vinter, utan är tagna från skilda ställen. Men de skulle gott och väl kunna hänga ihop, och de sammanfattar […][...]