Bob Dylan är ingen Carl Fredrik Hill. Bob Dylan är Bob Dylan även när han tecknar. Han använder papper och blyertspenna med mjukt blyerts och radergummit. Motiven är vardagliga, realistiska observationer, tecknade ur ett enkelt perspektiv. En lastbil, ett rum, människor, djur osv.

När man bläddrar i boken Drawn Blank by Bob Dylan så känns det som om man kommer närmare hans handstil, man känner bilderna som tecknas i lugnt tempo, precis som i hans låttexter.

Observera och fånga utan omtagningar, teckna det precis som man ser det. Hans starka sida i tecknandet är sinnet för de små detaljerna, de raka linjerna och att inte lämna det som är framför honom.

My drawing instructor in high school lectured and demonstrated continuously to ”draw only what you can see” so that if you were at a loss for words, something could be explained and even more importantly, not misunderstood. Rather than fantasize, be real and draw it only if it is in front of you and if it’s not there, put it there and by making the lines connect, we can vaguely get at something other than the world we know.

I förorden till boken så står det att de flesta teckningarna är gjorda på turné när han sitter på sitt hotellrum för sig själv som en slags avkoppling. I jämförelse med hans oljemålningar som är som hans hår med böjda, krokiga, färgglada, utlevda och spontana linjer som lever sina egna liv, detta fattas i teckningarna. Det känns som om han inte vågar smutsa ner pappret, mediumet är ju penna och papper och penna och papper kan vara livsfarligt. Samtidigt som han säger att detta kan bli målningar eller inte.

”The empty-handed painter from your streets. Is drawing crazy patterns on your sheets.” Det är just det som saknas, de där crazy patterns som man inte får. Och varför vill jag ha dem, varför känner jag att de skulle kunna finns där, vad är det som gör att jag vill ha galenskapen som jag hittar hos Carl Fredrik Hill?

Sagan slutar som alla goda sagor, med ett gott slut, tråkig mitt, ett någotsånär innehåll, barnen har somnat, en förståelse, en strävan, en ytterligare Bob Dylan. Kontroll.