Cash: The autobiography tar vid där Man in Black från 1975 slutade. ”Man in black” är också titeln på en av Cash hits. Han kallas omväxlande för ”Man in black” (han har burit helsvart så gott som alltid i alla fall sedan 50- talet. Varför? Lyssna på låten så får ni veta.) och ”God’s superstar”. […][...]

I efterordet till Vi visste inte vilken tid det var får läsaren veta att Johan Nordbecks bror Per just avlidit i en hjärtinfarkt. Man går tillbaka och läser om med denna nya vetskap. Döden som ingång, som nyckelhål. ”Här sitter de döda packade på stora träläktare och hejar/fram våra liv”. Så börjar dikten ”Fotboll”. En […][...]

Minns ni stollen som uppträdde på Polarprisgalan när Bob Dylan fick priset? Inför den svenska överheten och det svenska tv-folket. Det var Bruno K. Öijer. Ha, ha. Det var säkert en skrattretande syn för många. Men vad många säkert inte förstod var att själva poängen i sig var att Öijer just uppträdde där, bland alla […][...]

Liksom Natur och Kulturs Filosofi för nybörjare och Bakhålls böcker om Kafka och Einstein är Joyce – en introduktion en kortfattad seriebok om ett stort ämne. Det är ett väldigt behändigt format på intellektualiserande litteratur; en short-cut, så att säga. Jag vet inte om det är riktigt OK att insupa intellektualism på detta sätt. Det […][...]

The MOJO Collection har mer karaktären av en tipsbok än ett uppslagsverk. Boken innehåller längre texter om de skivor som presenteras i boken, information om på vilket skivbolag skivan släppts, producent, i vilken studio den är inspelad, vilken månad och vilket år skivan släppts, skivans längd, om den finns tillgänglig i nuläget och vilka låtar […][...]

Först måste ett par saker klargöras; Bob Dylans kompositioner är alltid bäst när han själv framför dem, Byrds har aldrig kommit i närheten av Dylans klass i sina tolkningar av hans låtar och Dylans version av ”All Along the Watchtower” är bättre än både U2:s och Jimi Hendrix version av densamma för att nämna bara […][...]