Recension

: Tarantula
Tarantula Bob Dylan
1999
Bakhåll
5/10

And he did write, uh-huh

Utgiven 1999
ISBN 917742168X
Sidor 188
Översättare Görgen Antonsson
Först utgiven 1971

Om författaren

Robert Dylan, född Robert Zimmerman i Minnesota 1941. Mannen som mer eller mindre uppfann singer/songwriter-grejen är inne på sitt femte decennium som rockstjärna och fortfarande synnerligen aktiv. Den rockmusiker som påstår sig inte vara influerad av honom ljuger.

Förutom 48 officiella album har han även fuskat i filmbranschen och skrivit ett par böcker.

Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2016.

Bob Dylan – Officiell hemsida med nyheter, texter till de flesta låtar och annat.

Sök efter boken

Bob Dylan började skriva den här boken någon gång i mitten på 60-talet. Vid den tiden gick han på ett antal inte helt lagliga substanser, levde bakom solglasögon och spottade ur sig låtar snabbare än skivbolaget hann ge ut dem. Det här var tiden då hans texter svämmade över av trasnapoleoner, korsbenta pirater, Einstein utklädd till Robin Hood och rader som ”The sun’s not yellow – it’s chicken!” Så när hans manager föreslog att han skulle skriva en bok tackade han ja – han hade ju redan gjort både musik och film, hur svårt kunde det vara att knacka ihop en roman?

you ever heard of lions one, christians nothing?

Sen kom världsturné, ”JUDAS!”, krasch bom… Det dröjde ända till 1971 innan Tarantula som den ser ut idag nådde bokhandlarnas diskar, och man förstår Dylans motvilja när han väl nyktrat till och såg vad han åstadkommit. Till att börja med är etiketten ”roman” rakt uppåt väggarna; det är möjligt att det går att läsa Tarantula som en sådan, men jag har då aldrig lyckats. Boken består av ett antal korta kapitel, brev och prosadikter, skrivna i samma stream-of-unconsciousness som de låtar och liner notes han skrev till sina plattor vid samma tid – den får, kort sagt, sista kapitlet i Ulysses att framstå som ett under av strukturerad och saklig prosa.

Ändå vore det synd att förkasta den som nonsens. För även om Dylan är på ovan mark har den här explosionen av ord vissa poänger. Han lånar inspiration från alla möjliga håll och kanter – inledningen med sitt åkallande av Aretha är snudd på homerisk – och precis som i sina låtar blandar han vandringssägner, folkvisor, barnramsor och blues med elektrifierad poesi och skarp satir.

the engine slams & really slams into first gear – & it sounds like john lee hooker coming & oh Lordy louder like a train

Det stora problemet är egentligen hur katten man bär sig åt för att läsa den. Att läsa den styckevis funkar absolut inte, man måste på något vis komma in i den. Högläsning är nästan ett måste. Kolka i sig en flaska billigt rödtjut, slänga på Blonde On Blonde – jo, det funkar, men efter 50 sidor får man hursomhelst huvudvärk. För trots en del rejält snygga formuleringar och tankar känns det långa stunder som om Dylan helt enkelt låtit fingrarna gå lös på skrivmaskinen helt slumpmässigt – och som vi alla vet behöver man en evighet och en apa för att skriva ett mästerverk på det viset. Alltför ofta känns det som halvfärdiga idéer som skulle behöva mer jobb, och kanske The Band också.

Bakhålls utgåva är bara att gilla; tvåspråkig, varje uppslag har originaltexten till vänster och ett försök till översättning till höger. (Säger ”försök” eftersom hälften av tiden spelar det nog ingen roll för Dylan vad ett visst ord betyder, det intressanta är att det låter bra). Dessutom får man en CD med en intervju med en rätt spejsad Dylan, gjord av Sveriges Radios Klas Burling 1966. Hysteriskt kul.

Ett par år tidigare hade Dylan skrivit den vackra ”Gates of Eden”, där sista versen säger en hel del om hur han såg på ord och språks betydelse:

At dawn, my lover comes to me and tells me of her dreams
With no attempts to shovel the glimpse into the ditch of what each one means

Följer man det rådet och läser Tarantula utan att alltför mycket hänga upp sig på ordens bokstavliga mening, bara låter stavelserna dansa, är det en rätt roande upplevelse. Men man förstår också varför Dylan väntade 30 år innan han försökte sig på prosa igen.

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2004-12-16 00:00 / Uppdaterad: 2009-10-09 09:51

Kategori: Recension | Recension: #1465

3 kommentarer

"Vid den tiden gick han på ett antal inte helt lagliga substanser, levde bakom solglasögon och spottade ur sig låtar snabbare än skivbolaget hann ge ut dem. Det här var tiden då hans texter svämmade över av trasnapoleoner, korsbenta pirater, Einstein utklädd till Robin Hood och rader som "The sun's not yellow – it's chicken!""

Visst, men den här tiden, mitten av 60-talet , var väl också en tid då Bob Dylan's mest inflytelserika och enormt uppskattade verk (skivor) kom till?

Exempelvis The times they are a-changin', another side of Bob Dylan, Bringing it all back home, Highway 61 revisited och Blonde on blonde.

smokerings Oregistrerad 2005-01-10 15:36
 

Givetvis var det det – något annat skulle jag aldrig påstå. Men låttexter och prosa är två olika djur. På skiva funkar det där språket perfekt; svart på vitt på papper… inte fullt så.

Björn Waller Redaktionen 2005-01-10 17:10
 

Den här boken fick jag av min lärare för massa år sedan när jag gick på gymnasiet. Jag har försökt läsa den ett sådär tiotal gånger. Väldigt intressant men svår att närma sig, förstår inte hälften av boken och börjar nöja mig att läsa lite grann stykesvis. Cd-intervjuven är som recensenten skriver hysteriskt rolig och bra och tatarantula fungerar nog bäst att läsa lite utdrag ur när man sitter med lite kompisar och dricker vin och kedjeröker med blonde on blonde i bakgrunden. Den påminner lite om Nick caves debutnovell – and the ass saw the angel. Visioner som inte helt lyckats komma till sina rätta uttryckta i skrift men som ger ett smakprov och vidareberättar låttexterna fast på kanske (om ens möjligt) svårdefinerat och omfångat sätt.

Jonatan Oregistrerad 2010-01-14 14:52
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?