När det här skrivs har Trump-anhängare precis stormat den amerikanska parlamentsbyggnaden i protest mot det den avgående presidenten kallar ett ”stulet” val. Demokratiska ledare världen över, och många uppsatta amerikanska politiker med dem, fördömer presidentens agerande. Kanske blir detta en vändpunkt i toleransen för Trumps och hans anhängares envisa faktaresistens. Det verkar sannerligen inte påverka […][...]

Den 4 november spreds ett fotografi av en gammal kvinna med fullständigt blåslaget ansikte på Facebook. Texten till bilden löd ”Stina 85 blev misshandlad och rånad av tre asylinvandrare i Jordbro utanför Stockholm”. Inlägget delades tolvhundra gånger på några timmar och sågs av tiotusentals innan Metroredaktionens Viralgranskare slog larm: ”bilden visar inte en 85-årig kvinna […][...]

Hon är aktivisten och folksångerskan som mer än hjälpte Bob Dylan att nå framgång. Hon har kanske hamnat i skymundan, men är icke desto mindre skälet till att Dylan ens nämnts i Nobelsammanhang under åren. Hon är mer än en sångerska med en ängels röst – som Martin Luther King Jr. kallade den – och så […][...]

Så blev inte slutet på Hillary Clintons politiska karriär en andra sväng till 1600 Pennsylvania Avenue, till stor förvåning för så många men kanske allra mest för henne själv? Det skulle ju förvisso bli tight, men hon hade alla marginalerna på sin sida medan Donald Trump måste ta alla delstater som låg och pendlade. Men […][...]

Kanske får redan rubriken en del läsare att protestera – finns det ens en vänster i amerikansk politik? Vänsterhågade Bernie Sanders-entusiaster tycker kanske att den fanns med honom, men med henne? Etablissemangspolitikern Hillary Clinton? En höger finns ju onekligen – jag vågar nog drista mig till att kalla det ”idiothöger” i det här läget – […][...]

När jag hör personer som säger att de ser fram emot, eller bara är bekväma med tanken på, sin egen ålderdom, blir jag alltid skeptisk. Ålderdom är ju praktiskt taget ingenting annat än kroppsligt förfall. De sista stegen inför livsresans oundvikliga slutfas, där det inte ens finns några garantier för att ens samlade livserfarenheter ändå […][...]

När jag läste första terminen i historia på Malmö högskola för en 10-15 år sedan avslutades kursen med en uppsats i muntlig historia. Man skulle intervjua någon om vad som helst i det förflutna, och eftersom det var ont om tid och julhelg slutade det med att de flesta intervjuade sina släktingar. Jag tror inte […][...]

Jag vet varför burfågeln sjunger från 1969 är Maya Angelous första självbiografi eller självbiografiska roman. Första av sju, än så länge, och det hade man ju kunnat tycka var i mastigaste laget. Om det gällt någon annan än Maya Angelou, vill säga. Utan att vara oerhört insatt – jag tror att jag fastnat för hennes […][...]

Med en vit mamma från Kansas och en svart pappa från Kenya har väl ingen tvivlat på att Barack Obama 2008 blev USA:s första svarta president? Hur kommer egentligen det sig? Med en vit förälder kunde han väl lika gärna räknas, och räkna sig själv, som vit? Eller är det fortfarande ”en droppe negerblod”, regeln […][...]

Progressivt och superkonservativt. Välkänt och exotiskt. USA är så mycket, så motsägelsefullt. Lika ofta förebilden som skräckbilden, men oavsett vilket följer vi det med närmast ändlös fascination. Det är en känsla som bär Kent Wernes Amerikansk höst på flera sätt. Werne har rest runt i USA och mött massor av framför allt ”vanliga människor” i […][...]