Krönika

Låt oss bli påminda om Joan Baez

Hon är aktivisten och folksångerskan som mer än hjälpte Bob Dylan att nå framgång. Hon har kanske hamnat i skymundan, men är icke desto mindre skälet till att Dylan ens nämnts i Nobelsammanhang under åren. Hon är mer än en sångerska med en ängels röst – som Martin Luther King Jr. kallade den – och så är hon naturligtvis betydligt mer än sin forna relation med Dylan.

Det var 2009 som jag såg Joan Baez på Storan i Göteborg. Hon berättade då bland annat om hur hon blivit ombedd att väcka en slumrande Martin Luther King med sång. Han skulle ju hålla tal. Ögonblicket blev emblematiskt för hennes ännu pågående livsgärning: musiken och kampen.

Låten ”Diamonds & Rust” från 1975 spelades inte på konserten – men jag tror bestämt önskemålet ropades ut av någon som satt närmast scenen. Den är en av hennes största och viktigaste låtar: en intim, intensiv text om ett omtumlande telefonsamtal. Lyssna på den.

En låt som hon däremot sjöng var ”God is God” från 2008. Lyssna på den. Den är en utsaga i enlighet med den kväkerska tanken om att att vi alla bär på det inre ljuset, ett slags gudomlighet som genomsyrar allt och gör vardagen helig, utan att man som individ nödvändigtvis måste bekänna sig till en gudstro. Familjen Baez har bakgrund inom kväkarrörelsen, vars pacifism Joan Baez har burit med sig genom hela livet.

En annan låt som framfördes var ”Forever Young” från 1974, ursprungligen av självaste Bob Dylan. Lyssna på den. Jag undrar om det inte var den hon berättade att hon vid något tillfälle hade tillägnat sina föräldrar. De skulle ha återförenats på äldre dar, efter att fadern friat till modern som den enda kvinna han ville vara gift med.

På aktivismfronten hittar vi Baez sofistikerade pondus än idag. Hon är 75 år och jämte turnerandet är det för närvarande kampen för Standing Rock och motståndet mot Donald Trump som får hennes stöd, liksom hbtq-personers och flyktingars förbättrade villkor. Bland annat framträder hon på välgörenhetskonserter och skriver öppna brev till makthavare. Hon har gått från sin sång till Martin Luther King på tu man hand, till att ha framfört ”We Shall Overcome” i Vita huset under Barack Obamas presidentskap. Så musiken och ordet har varit hennes civiliserade vapen, men det ska läggas till att protestaktioner i olika former och civil olydnad inte har varit henne främmande.

Nu väntar vi på ett erkännande, och vi nöjer oss inte med mindre än pompa och ståt. Joan Baez nominerades i år till Rock and Roll Hall of Fame – det vore kanske en början?

Jens Hjälte

Publicerad: 2016-12-11 13:02 / Uppdaterad: 2016-12-12 10:30

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?