2009 blev en ny kulturutredning klar. I samband med det skickade Helsingborgs Dagblad ut en enkät till riksdag och regering om deras ”kulturella livsbagage”, som sedan publicerades och analyserades i tidningen. I den här boken har själva enkätsvaren samlats (av någon anledning inte det andra materialet) och frågorna våra folkvalda har besvarat är följande: Vad […][...]

Så här i debatten kring SD-politikern Margareta Larssons uttalande om hennes vilja att döma en konstnär till fängelse för målningar på en skola, när hon dessutom företräder ett parti som lovordat Ungerns nationalistiska och rasistiska styrning av kulturen – så vill jag betona att detta är en bokstavligt menad politisk vilja. Förankrad i partiet. Som […][...]

Henry E. Smith försvinner ur atlantkabelns historia, men återvänder tillfälligt som vansinnig och förlorad. Havsdjupet har talat till honom. Någonting i det outforskade mörkret har telegraferat. Efter att Smith under en längre tid inte synts till tar sig hans hyresvärd i hans lilla rum i New Yorks hamnkvarter och återfinner där tusentals sidor med uppteckningar […][...]

”Det här är en bok för den som gärna vill berätta sig själv”, inleder Merete Mazzarella. Det kan man göra genom att skriva, men också muntligen, menar hon, och fortsätter (och det är här jag blir riktigt intresserad): ”Jag hoppas och tror att här också kan finnas något av intresse för den som än så […][...]

Det här är inte en bok utan (som titeln anger) tre korta klassiker ur Lars Gustafssons digra produktion. Samlingen börjar med Tennisspelarna (1977) som har en inledande text av Sigrid Combüchen, fortsätter med En biodlares död (1978) med förord av Anders Olsson och avslutas med En kakelsättares eftermiddag (1991) vars förord är skrivet av Anna […][...]

I tidningen Filter läste jag en serieruta av Liv Strömqvist, tagen ur sitt sammanhang men ändå begriplig, där Lussi, en demon från medeltiden, attackerar en piga och frågar henne varför de ej har ”plägat sin sill” i år. Pigan rycker på axlarna och hasplar ur sig ett ”Amen du vet, livspusslet”. Det är roligt, men […][...]

Jag vet inte om det beror på att jag råkar läsa antologin Ingens mamma samtidigt som jag läser Beata Arnborgs biografi om Kerstin Thorvall, men nog handlar den ganska mycket om att alla människor faktiskt kanske inte borde bli föräldrar? Kanske bara kan få vara bra på något annat? Diskussionerna om Thorvall handlar förvånansvärt ofta […][...]

Läs de första två och en halv sidorna i förordet, hoppa över resten av det och kasta dig istället över de tolv kapitlen i boken. Jag brukar läsa förordet i en bok allra sist eftersom förordet ofta avslöjar det om boken som jag själv vill upptäcka. Här valde jag att läsa förordet först med en […][...]

Kanske är det Strindbergs fel (vars nidbild bitit sig fast). Kanske det att hon klassats som särartsfeminist (även om det framstår som till viss del en förenkling). Ellen Key har inte åldrats lika väl som sina skönlitterära kollegor, och kanske är det nu en gång så, att debatt och kritik står sig sämre än romaner, […][...]

Nio dramatiska möten. Fadern, en ung skådespelerska, en hyresvärdinna, Siri von Essen, Hjalmar Branting, en prostituerad, snickare Eriksson från Röda rummet, Carl Larsson och Verner von Heidenstam. Och så Strindberg, förstås. Ständigt denne Strindberg. Henning Mankell har sedan 1990-talet då och då satt samman små pjäser om August Strindbergs liv. Broderat ur verkliga möten i […][...]