Den chilenska nationalblomman copihue är återkommande i Lizette Romero Niknamis debutbok De försvunna. Det är en blomma med röda (eller ibland vita) klockor, hemmahörande i den Valdivianska regnskogen som finns i södra Chile och på gränsen in i Argentina. Att just en slingrande klätterväxt är en av de saker som väver samman den här prosalyriska […][...]

Kronos, titanen som förkroppsligade tidens gång, har givit namn åt ord som kronologi och kronometer. Kronos är också namnet som den polske exilförfattaren Witold Gombrowicz använde på sin dagbok, en samling lösa pappersark, ett för varje år. Witold Gombrowicz började skriva sina dagboksanteckningar i lönndom på arbetstid 1952 eller 1953. Han hade en tjänst på […][...]

Pingvinlektionerna är berättelsen om den unge äventyrslystne läraren Tom som åker till Argentina på 70-talet för att arbeta på en internatskola. Under ett skollov åker han runt i Brasilien och Uruguay och av en händelse träffar han på en oljeindränkt pingvin på en strand i Monte Video dagen innan återresan till skolan i Argentina. Han […][...]

Claudia önskar att hennes pappa ändå kunde vara lite mer som andra. Passa in lite bättre och därmed göra det lite enklare för henne själv att passa in lite bättre bland sina vänner. Vänner vars föräldrar alltid är lite bättre. I det besvärliga gränslandet mellan barn och vuxen är det nog alltid så, att föräldrar […][...]

Ganska exakt halvvägs in i Ricardo Piglias debutroman går det upp ett ljus för mig: Det finns en notförteckning i slutet. Tjugo sidor, två spalter på varje sida där det ges förklaringar till alla namn, uttryck, konstnärliga verk och politiska partier som med en irriterande självklarhet passerar genom texten. Jag har försök att wikipedia upp […][...]

Lin Hallberg har kommit till tredje boken i sin romansvit om främmande hästkulturer. Den här gången tar hon med oss till Argentina och slätterna där gauchos driver boskap på sina criollohästar. Eller snarare drev. Mina förväntningar på den här boken är ungefär lika höga som förväntningar inför en bok bara kan vara. Jag har läst, […][...]

JAAAAAAA. Ursäkta mig, ibland blir jag lite för glad av litteratur. Även om jag inte vill sätta högsta betyg. Men alltså, såhär: Jag läste många bra böcker 2012. Jag läste tunga, viktiga, välskrivna, påsannhistoriabaserade böcker, jag försökte skriva intelligenta, resonerande recensioner om dem, däremellan varvade jag ner med steampunk och omlästa ryska klassiker, och det […][...]

Mina tangoskor ligger och vilar i sin skopåse. De har inte fått dansa på flera månader. Inte sedan jag tog lektioner av Gustavo. Han sa att jag tog för mycket initiativ. Aha, sa han. Du är en såndär, en som vill bestämma, det måste du släppa. Jag skulle ju följa, lyssna. Inte komma med egna […][...]

Under 1980- och 1990-talet framhöll många internationella bedömare att Argentina var ett föregångsland på den ekonomiska politikens område. IMF och Världsbanken kunde i många skrifter framhålla att landet gjorde allt rätt enligt läroboken i ekonomi. Men år 2001 kom så kraschen. På några dagar kollapsade landet ekonomiskt. De ekonomiska doktrinerna som Argentina följde, vilka brukar […][...]

En revolution är på gång i Latinamerika. Inte en revolution av det klassiska slaget (stormningar av vinterpalats och liknande), utan en revolutionerande omvandling underifrån. Av människor – och för människor. När det här skrivs har Evo Morales just vunnit en storseger i valet i Bolivia – understödd av en bred folklig kampanj bland ursprungsfolk i […][...]