”Endast som vittne är människan till: Tag och skriv!” Så diktade en gång Gunnar Ekelöf, och sällan är det så påtagligt sant som då man läser om Förintelsen. Vi från Jedwabne är en fruktansvärt väl genomförd reportagebok. Den är också fruktansvärd, punkt. Den 10 juli 1941 sker en massaker på judar i den polska staden […][...]

Kanske är det fel ände att börja i, en brevsamling, om man inte först läst en biografi eller liknande över personen som skriver. Det känner jag åtminstone i början av Brev från Tove Jansson. Det kan vara svårt att hänga med i referenser och relationer, inte minst för att hon har så många olika smeknamn […][...]

Vi alla behöver mentala landskap – verkliga platser att drömma om, och tanken på dem att lugnas i. Tove Jansson hade bland annat en dröm om att bo på en egen ö. Och ville ett tag skapa en konstnärskoloni i Marocko. Mentala landskap för fantasin. Också drömmen om att flytta till Tongaöarna till ”en hjärtformad […][...]

Tadeusz Borowskis novellsamling om Auschwitz räknas som en klassiker bland Förintelselitteraturen. På ett säreget, distanserat sätt skriver Borowski fram lägrets värld. Berättaren är inte jude, och har dessutom en uppsatt position i lägret. Vanligtvis i lägerskildringarna ligger berättarperspektivet hos de som var mest utsatta. Borowski låter oss i stället ta del av lägererfarenheten genom en […][...]

1997 görs ett makabert fynd i källaren under ett sjukhus i Wien. Där finns ett låst utrymme fyllt med likdelar i formalin. Likdelarna kommer från närmare åttahundra barn som ”behandlades” på kliniken Spiegelgrund under andra världskriget. Den ”anatomiska samlingen” har inte minst spelat en viktig roll i en viss doktor Gross karriär. Att Gross själv […][...]

När Japan villkorslöst kapitulerar i augusti 1945 är det bokstavligen en nation i spillror och ingenstans är det tydligare än i Tokyo. Även om några atombomber aldrig fälldes där så har tre års flygbombande reducerat befolkningen med hälften och ersatt kvadratkilometrar av bebyggelse med ingenting. Det är en tidpunkt där många berättelser slutar. Men för […][...]

Det är förstås inget ovanligt att översättningar publiceras i en annan ordning än den böckerna från början är publicerade i. Julie Otsukas prisbelönta andra roman, Vi kom över havet, kom på svenska redan för ett par år sedan. Först nu kommer debutromanen När kejsaren var gudomlig och jag förstår absolut varför. Även om båda är […][...]

Åh herregud vilken roman! En sådan där som inte släpper taget. En där författaren skapat ett tillstånd för mig som läsare att vara i, som jag inte vill eller alltid kan lämna. Jag skriver inte ”för mig att vila i”, för det här är ingen sådan roman. Det är verkligen inte rofyllt att vara i […][...]

”Punk är trevligt, jazz är farligt,” var det någon som sa. Det ligger något i det. Punken, hur tyken den än blir, går ofta ut på att gå emot strömmen, medan jazzen dansar runt den. Punken, med sina standardackord, målar i chockerande färger innanför linjerna; jazzen kliver utanför dem. Punken är revolutionär, jazzen är subversiv. […][...]

Ursula föds 1910 med navelsträngen om halsen. Doktorn är försenad och hon dör utan att dra ett andetag. Så kan det gå. Ursula föds 1910 med navelsträngen om halsen. Doktorn hinner precis i tid med sin sax. När hon är fyra åker hennes familj på badsemester, en stor våg sveper ut lilla Ursula i havet […][...]