Tretton kvinnoöden, från sent 1700-tal fram till omkring det senaste sekelskiftet. Det har historikern Eva Helen Ulvros samlat i Kvinnors röster: Livsöden från det moderna Sveriges framväxt. Den äldsta av bokens kvinnor föddes 1770; de båda yngsta lever ännu idag. Bara detta lilla urval av människoöden – en smula oklart exakt hur urvalet gått till […][...]

Nora Webster av Colm Tóibín utspelar sig i den lilla staden Enniscorthy på Irland i slutet på sextiotalet. Här frodas skvallret och här ältas gamla oförrätter, men medborgarna i Enniscorthy visar också en slags kärv omsorg om sin nästa. Kväll efter kväll knackar de på hemma hos Nora Webster, som just blivit änka, och hon […][...]

Vad var det som hände? Vilka var vi? Få personer, åtminstone av oss som tenderar att tänka bäst med pennan mot pappret, har nog kunnat låta bli att undersöka sig själva och sin historia utifrån den typen av frågor. Vem var jag då, vem är jag nu? Hur hänger det ihop? Ett utredningsarbete av den […][...]

Det är inte alltför ofta man hittar dem, de där böckerna som är så bra att man blir helt knockad. Men Diamanttorget är en sådan. Författaren Merce Rodoreda kom från Katalonien, men tvingades i landsflykt under Franco-eran då det katalanska språket blev förbjudet. Istället skrev hon om sin hemstad Barcelona från Paris och senare Genève, […][...]

Jag är Dostojevskij-fanatiker. Det finns inget som går upp emot att försjunka i en Dostojevskijroman, förflyttas till Rysslands 1800-tal, känna värmen från samovarer och sugas in i mötenas dramatik. Dostojevskijs ständiga teman fascinerar. Han återkom ständigt till frågor om ansvar, skuld och försoning. På grund av hans religiösa övertygelse kokas det ofta ned i frågor […][...]

I en tågkupé någonstans i 1880-talets Ryssland börjar resenärerna samtala och kommer in på äktenskapet, kärleken och relationerna mellan könen. Plötsligt lägger sig en man som tidigare suttit tyst och avskärmad i samtalet. Han presenterar sig som Pozdnysjev, en man som har dödat sin hustru. För berättaren i Leo Tolstojs Kreutzersonaten återger Pozdnysjev genom natten […][...]

Anna Mannheimer har varit gift med sin man, komikern och konstnären Peter Apelgren, i tio år. Som offentliga personer har de i olika sammanhang berättat hur de blev ett par (Peter tjatade ihop dem), och om hur deras gemensamma föreställning Gift – ett livsfarligt ämne blev till (Anna drog en nödlögn för att slippa vara […][...]

Serge har en vacker, ung hustru. Han har två fina barn. Han har ett gott liv och ett vackert hus i Montmartre. Han är lycklig. Han borde vara lycklig. När han träffar Suzanne, som kommer för att stämma sonens piano, händer något. Han är inte fri och inte hon heller, men de inleder ändå en […][...]

Det är en händelse som ser ut som en tanke att jag plockar upp Kristina Sandbergs Att föda ett barn precis efter Lena Lennerheds Sex i folkhemmet, om synen på sexualitet och reproduktiva rättigheter på 1930-talet. Egentligen läser jag Sandbergs trilogi inför Augustprisutdelningen, inte till vårt sextema, men den passar ju alldeles för klockrent in […][...]

Vad är en kropp? Ett kärl för själen som vi vandrar runt i tills det inte längre håller? Den mer triviala delen av ett motsatspar som åtminstone i västerländskt tänkande är nästan omöjligt att göra sig av med – kropp och själ, materia och ande? Att huvudpersonen i Daniel Pennacs roman Dagbok om min kropp […][...]