Utgiven | 2001 |
---|---|
ISBN | 9119160119 |
Först utgiven | 1977 |
Den galopperande svensken är full av Sture Dahlströms ironiska och uppiggande käftsmällar som delas ut för att splittra alla förstelnade drömmar och sätta liv i dem igen. Dahlström smattrar vidare likt en skenande k-pist. Inga tankar, uttryck, döljs bakom skenheliga fasader. Ärlighet varar längst, en "fitta sitter som en uppvärmd bäver runt" en kuk, ingen annan formulering är ärligare.
Wasa Bergman – Sveriges, kanske världens, mest kände operaförfattare och naionalsångskrängare, i alla fall enligt honom själv – tar sitt pick och pack för att göra en resa till USA. Bergman besöker bekanta och möts av den amerikanska gästfriheten och ogästfriheten. Innan han själv vet vad som har hänt har han en gammal gubbe i en låda, Gramps, att ta hand om liksom det dagliga påsättandet av den kvinnliga betjänten i huset, som alltid tycks sova sig igenom samlagen med Bergman.
Bergman reser vidare, man får inte stanna för länge, stelna och bli förkalkad är hans åsikt. Plötsligt sitter han som ägare till en påfågel farm. Påfåglarna kommer att spela en stor roll i kriget mot trädtoppssniffande flygmaskiner som seglar in över hans farm.
Opiumfält, fjärilar, röntgenapparater, sjukhus och gamlingar, sexuella relationer, glödande erektioner, vetenskapliga experiment, och mycket mer tar Bergman som sitt ansvarsområde, uppgifter att seriöst sköta om. Han är en blåögd svensk, blir lurad på sitt eget blod, fötter och händer, sitt sjukhus och mycket mer. Varför inte katapulltera påfåglarna mot flygmaskinerna i skyn, lura flygbolagen så att han får lugn och ro. Bergman försöker sätta stop för storföretag som invaderar hans privatliv, istället blir han själv ständigt indragen och bedragen mot sin vilja i fanstygen. USA och kapitalistiska storföretag är likt en erigerad penis, den måste få det den är ämnad för, annars kokar den över av begär och tar till tveksamma metoder.
Dahlström är som en snårskog i sin prosa. Den liknar en tilltrasslad rev som måste nystas upp, svetten rinner i pannan, slutligen sitter man där upptrasslad frigjord och klar för nästa rev, kapitel eller bok. Ibland svävar Dahlström iväg på äventyr med Bergman. Var kommer han att landa, var befinner han sig? Det finns inget förutbestämt bara ett nu, och vem vet vad som kommer att ske härnäst?
Vad har jag läst egentligen?
Det är den kollektiva medvetenheten som får sig ett kraftigt slägghugg i pannan. Det är individens drömmar som ska fortleva oförstörda. Romanen är en god medicin för själen, den råder bot på eller i varje fall förändrar tillgjorda sociala konstruktioner. Blir vi matade programmerade med normer som inte fyller någon funktion förutom att vi som medborgare hålls i schakt? Motverkas våra kreativa färdigheter i det samhälle vi lever i?
Svenskarna lider av ett virus, Bergman spanar på dem genom en kikare från Danmark i sina drömmar. Ett gråliknande tillstånd är symptomen, omöjligt att upptäcka om man inte befinner sig på ett betryggande avstånd. Dahlström retar och kittlar min hjärna med sina tankegångar, det är en eggande läsning. Gör slag i saken och läs Den galopperande svensken, det är min enda uppmaning. Det finns inga entydiga svar, bara livet.
Publicerad: 2001-10-16 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-29 11:39
En kommentar
Din recension är klockren, på en helt fantastisk bok.
#
Kommentera eller pinga (trackback).