Anna, Henrik och Milena har fjällvandrat tillsammans sedan de lärde känna varandra på universitetet i Uppsala. Bara någon vecka innan årets vandring ställer Milena frågan om hon får ta med sin nya kille Jakob. Varken Anna eller Henrik är särskilt taggade på att ha med en för dem okänd person till fjällen, men de vill inte gärna neka när Milena funnit någon hon tycker mycket om. Jakob är dessutom en van friluftsmänniska med stor erfarenhet, så vad kan gå fel?

Anna får genast en känsla av att det är något som inte stämmer med Jakob. Hon har en gnagande känsla av att hon sett honom förut. Stämningen är laddad under tågresan mot Abisko. Jakob, som är en entusiastisk fjällvandrare, övertalar dem att ändra planen och istället åka till Sarek för en mer utmanande tur. Förutsättningarna är utmärkta, väderprognosen är god och de har mer än tillräckligt med mat. Förslaget möts av viss skepsis, i synnerhet från Henrik som inte mått så bra och därmed är i sämre form än normalt. Men Jakob framhärdar och en ny plan tar form.

Sarek i september är vackert som en tavla – men också oberäkneligt. Vädret kan svänga snabbt och fjällets natur erbjuder många faror. Ett snedsteg kan innebära döden.

Alla som någon gång satt sin fot i fjällen känner igen sig i beskrivningarna av det hisnande vackra landskapet. Ni som inte har det får helt enkelt lita på Ulf Kvensler och mig: de stora massiven med snötäckta toppar får en att känna sig väldigt, väldigt liten. Det är underbart. Det är också skrämmande. Man bör ha stor respekt för naturens krafter när man befinner sig i den miljön. Även om lederna är välbesökta är avstånden stora och mobiltäckningen så gott som obefintlig. Det är så gott som orörd vildmark. Addera en grupp bestående av ett par där relationen knakar i fogarna, en gemensam vän som är nyförälskad i en pojkvän som råkar vara både kontrollerande och dominant, så har du ett perfekt recept på total panik.

Berättelsen utspelar sig på fjället, i Stockholms innerstad och med tillbakablickar till när de tre vännerna först lärde känna varandra på Uppsala universitet. Det som fastnat mest hos mig är just miljöbeskrivningarna. Oavsett om det är en fjälljokk eller middagsbord på nation i Uppsala får Kvensler omgivningarna att kännas levande och bekanta. Det är genialt att placera en psykologisk thriller där varken protagonisten eller läsaren vet vem den kan lita på i fjällmiljö. Kvensler lyckas bygga upp ett psykologiskt obehag som hela tiden stegras. Stämningen växlar långsamt från olust till paranoia till ren och skär skräck. Vad – eller kanske vem – är egentligen det största hotet?

Sarek är verkligen en välskriven thriller som håller läsaren på tårna under hela resan.