Lea kommer till New York och efter en natt på ett vandrarhem läser hon lägenhetsannonser och hittar snabbt en som kan passa – Alice söker någon att dela sin lilla tvåa med. Så börjar en sommar som är ett mellanrum mellan barndomen och vuxenlivet, med ansvarslöshet och vänskap och andra spelregler – när en hyreshöjning aviseras är det så självklart att leta upp en internetsida för män som söker yngre kvinnor att dejta mot betalning. Lea behöver egentligen inte pengarna, hon har sin trygghet, men hon gör som Alice.

Lea är medveten om obalansen i relationen och vid väl valda tillfällen använder hon sig av det moraliska övertaget i att mannen hon dejtar egentligen inte vill kännas vid att han betalar henne. Hans narrativ är ett annat men hon påminner honom samtidigt som hon funderar över om det är bättre eller sämre att hon säljer sig av andra skäl än ekonomiska, och vilka dessa skäl egentligen är.

Det är skickligt hur författaren växlar perspektiv utan att synvinkeln egentligen gör det, hur normaliserade sakernas tillstånd blir, hur det första ordet jag vill använda är relation samtidigt som jag värjer mig mot det. För det handlar ju faktiskt om prostitution om än med något mer, något annat, något oklart. Det är så lätt och motståndslöst men samtidigt anas andra känslor där bakom, där under. Bitterljuv nostalgi som inramning till något som faktiskt är ett brott.

För Alice är det annorlunda och det är uppenbart att hon far illa. Hon behöver verkligen pengarna och råkar ut för riktigt obehagliga saker, men utan att det alltid beskrivs exakt vad – det är vad upplevelserna gör och har gjort med henne som skildras. Hur mycket som sägs är mycket väl avvägt men utan att det känns konstruerat.

Det helt internationella känns ovanligt i en svensk debutbok. Här är det inte en ung kvinna som lämnat Stockholm för New York utan hon kommer från eller har tillbringat sin uppväxt i Frankrike och andra europeiska länder, samt en kort sejour i just New York när hon var mycket liten. Förbi skymtar minnen från barndomen – vänner, släktingar, upplevelser.

Det är fascinerande hur fort hon får mig fast. Det är något med intensiteten, angelägenheten också i det som kanske inte är så intressant egentligen. Det är hur påtagliga miljöerna är – jag känner värmen, klibbigheten och dofterna, ser det nedgångna och sjaskiga i lägenheten och omgivningen men också det tilldragande i självständigheten som den rymmer.

Det är suggestivt, intensivt och obehagligt samtidigt som det finns en distans, en armlängds avstånd i rum och tid och vad som kommer åt en. Det är ett efteråt redan när det börjar men texten genomsyras ändå av ett pockande nu.