Vänligen bygg inga berg är en fyndig titel på denna diktsamling som utspelar sig i en ICA-butik. Vi får följa författaren och kassörskan Linas blick i mötet med kunder och kollegor. Lina har ett rakt språk som jag finner väldigt tilltalande. Med en direkthet förmedlar hon det hon vill säga utan svulstiga krumbukter.

Det som bråkade med min hjärna under läsningen var den totala avsaknaden av punkter och kommatecken. I början var jag tvungen att stanna till och läsa om stycken för att förstå uppbyggnaden och vartåt texten syftade. Detta är kanske något den vane lyrikläsaren inte skulle höja på ögonbrynen för, eller uppskatta som ett friskt grepp. Men för mig, som har en utmattning i bagaget och inte har läst en fysisk bok på flera år, blev det ett litet berg som jag var tvungen att ta mig över. Eftersom texten fångat mig och jag bara ville läsa vidare så var det dock inte ett så stort problem. Fick helt enkelt stanna upp, läsa om och tänka till ibland. Det är intressant att det raka och rätt avskalade språket målade upp väldigt tydliga bilder i mitt huvud. Under läsandet är jag där. Jag ser kunderna, butiken och omklädningsrummet framför mig.

Kvargmänniskorna jagar i gryningen
kommer i lycra svettigt solbrända
i flock
men individuella

Lina tar oss med på en resa av grå vardag, tristess, PLU koder, mötet med kunder och kollegor under ett år. I det vardagliga och slentrianmässiga skildras även konsekvenser av ett butiksrån och att en kollega går bort.

Andra får ta hand om tårarna.
Först på söndag kväll kommer de till mig
det är olika hur man blir

jag fokuserar mest på knivarna
att vi inte dog

(…)glad det ingår i beskrivningen
att du ska vara ingen ångest
var det bra så? Blank
får låtsas att jag är någon annan då
någon som kan det här

Lina skildrar även väldigt skickligt utanförskapet, skavet, skuggorna i tillvaron.

Hon som tar ut en tia
i pant ska bjuda barnbarnen på restaurang
det blir mycket om man spar
leendet inifrån hostan

tittar upp mot cigarettskåpet
kan du hissa ner himmelriket tack?

Medges ej
jag säger det försynt
här ska ingen behöva skämmas

de flesta har ett kort till
en axelryckning bort bara ett
uns genans
andra blir arga
jag har flera tusen på det här vad pratar du om
att känna in
små stråk av plötslig rädsla
ska jag parkera kvittot
nej jag ska bara

eller ja
om du kan (…)

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är glad att det var just denna bok jag orkade läsa, efter år av boklyssnande. En varm men också krass skildring av världen i en matbutik. Något vi alla kan relatera till. En bok som lockar till skratt, igenkänning, sorg och vemod. Orden bär sig själva. Vi bjuds inte ens på kommatecken och punkter, dem får vi göra själva. Om vi behöver dem.