I en liten, nätt bok som lätt får plats i fickan breder Martina Moliis-Mellberg ut en av de allra största och mest bottenlösa känslorna en människa kan känna: olycklig kärlek.

Redan från början är allt för vackert, för skört, för redo att gå sönder. Jaget gråter mycket, kan inte sova om nätterna, vill hålla fast ett du som slinker undan; i början knappt märkbart, ganska snart helt definitivt.

Den olyckliga kärleken spelar så ut sig i tre delar: sönderfallet, avgrundsdjupet och början till ett normalt liv. Den rinner fram i dagboksliknande dikter, utan interpunktion, med fria associationer men som, enligt den olyckliga kärlekens logik, alltid hamnar hos duet:

och du finns i allt jag gör när jag vaknar äter middag ser på netflix byter låt du är där och jag längtar eller sörjer det är allt som finns din frånvaro är en närvaro jag inte kommer ifrån blodet flyter hjärtat slår lungorna häver sig jag älskar dig jag älskar dig

Den som har varit där själv kommer att känna igen sig. Den alldeles särskilda desperation, frustration och fixering som hör den olyckliga kärleken till sjuder i varje ord och bild som Moliis-Mellberg skriver fram. Det kan ses som ett sorgearbete för jaget att närma sig duet genom texten; den omöjliga dialogen man som dumpad måste få ha med den som dumpar för att få ta vägen någonstans med sina känslor – kanske är det ett sätt att skriva sig fri.

Men däri ligger också textens problematik: även om det för den olyckligt kära känns som världens mest angelägna text, är det inte säkert att det är så för omvärlden. Visst finns här en hög nivå av igenkänning, och absolut en fin språkvärld. Men det blir inte mycket mer än så. Faran med att skriva om olycklig kärlek är att det har gjorts otaliga gånger innan, och Pisces SZN lyckas tyvärr inte sticka ut ur den uppsjö av instagrampoesi och diverse diktsamlingar och romaner om uppbrott och du:n som lämnar. Känslorna och desperationen är redan skrivna så många gånger att det hade behövts något mer – ett större djup, ett mer originellt stilgrepp, ett mer överraskande bildspråk, för att få denna diktsamling att lyfta.

Den som befinner sig på botten av den olyckliga kärlekens djupa brunn rekommenderas likväl denna lilla samling, att bära med sig i fickan för igenkänning och tröst om att andra upplever samma sak – och att man faktiskt tar sig upp ur brunnen.