Ett telefonsamtal tidigt om morgonen. Modern meddelar bokens jag att hans halvbror, hennes son är död. Han känner inget, har inte träffat brodern på närmare tio år. Han lovar komma, springer till tåget med en bok i handen, för att möta upp sin mor i den nordfranska stad där brodern slutat sina dagar. Trettioåtta år. […][...]

Marie Silkebergs diktjag svävar omkring i tidlös sorg i sin senaste diktsamling Hjärta, jägare. Samlingen, som är uppdelad i fem delar, inleds med en dikt om barnet som hittas i den äldsta funna människograven; man hittar det i fosterställning, med en kropp som varit hårt svept – en omsorg som enligt diktjaget skvallrar om ”en […][...]

När den här recensionen publiceras är det nyårsafton. En symboltyngd och ödesmättad dag, vars kulmen är att den övergår i en annan. Ring ut det gamla och in det nya, radera det som var och bli en uppdaterad, bättre version. Föresatserna och förväntningarna som stegras till det yttersta. Ett perfekt tillfälle att ta sig till […][...]

I outgrundlig sorg lämnar Elin stan och flyttar ut på landet till hennes och hennes sambos sommarstuga. I det enkla livet där, långt bort från hennes vanliga vardag lyckas hon bit för bit komma i kapp sig själv och bearbeta de senaste månadernas sorgtöcken. Ganska snart träffar hon Eivor, en gammal kvinna som reder sig […][...]

Jag missar tillkännagivandet av årets nobelpristagare i litteratur men läser det en kvart senare. Han Kang. En författare jag känner till men inte läst något av, inte har någon uppfattning om. Lite senare ska jag uträtta några ärenden och tar med mig några böcker som behöver lämnas tillbaka; en kort sväng på biblioteket är som […][...]

I den lilla romanen Huset på Saint Pauls väg berättar Lise Tremblay om en kvinna, en författare i medelåldern som lever med sina föräldrar deras sista tid i livet. Romanen skildrar föräldrarna i egna kapitel. Fadern, inlagd på ett hospice, får kapitel som heter ”Det blå rummet” medan modern, inlagd på psykiatisk klinik och senare […][...]

Sanna Manders omslag till Susanne Ringells bok Att avskalas ett liv är fascinerande. Blommor och frukter mot en svart bakgrund. Som en flamländsk väv. En barockmålning. Växterna är hängande, något övermogna i fylliga färger. Flugor på fruktskalen. Kniven längst ner. Redo att skära. Ett ögonblick ser jag fram för mig rosiga, skära inälvor som plockats […][...]

Jag vet att nu har det hänt igen Jag vet: det är alltid någons bror, någons vän “Om att vara barn och ha våldet helt nära. En bok att läsa tillsammans.” står det på baksidan av Någons bror. Boken är skriven av Viveka Sjögren i samarbete med klass 5A och 5B i Fittjaskolan under hösten […][...]

På biblioteket där jag jobbar finns en hyllsektion med bilderböcker på temat “Döden/sorg”. Det är en avdelning som växer lite för varje år. Böcker för mindre barn om så kallade svåra ämnen är, tvärtemot vad många tycks tro, väldigt efterfrågade. I Lotta Geffenblads Blå Ugglan handlar det delvis om döden och desto mer om sorgen. […][...]

Jag hade kunnat slå mig i backen på att Ericka Wallers roman Hundår (Dog Days) – med inte mindre än fem sirligt tecknade jyckar på omslaget – var en bok om fyrbenta varelser. Men jag behöver inte läsa många sidor förrän det står klart att titeln snarare ska tolkas som ”jobbig period”. Något som onekligen […][...]