DET FINNS FYRA HUS.
I huset med röda fönsterluckor får Vitvivan. Gulsippan går i det med det med gröna. Mitt emellan äter vi mat och gör allt annat. Där borta i trädet bor Shäfen. Det är nästan som förskolan men man blir inte hämtad. Allting är roligt här.

Det är många barn, kanske tusen tror berättaren. De får springa runt som de vill. Men inte utanför strecket som Shäfen ritat upp. Ingen går därutanför, inte ens Shäfen själv. För utanför strecket är det farligt. Där kan det komma en blixt eller ett lejon ryktas det.

Shäfen bestämmer att alla har det bra bakom strecket. Shäfen bestämmer också vad alla ska göra hela tiden. Det kan ju vara bra att slippa komma på det själv tänker berättaren.

Livet bakom strecket är väldigt inrutat. Shäfen styr likt en despot. Vitvivan har det ändå rätt kul. De har målning med riktiga vuxenfärger och hoppar studsmatta. Under tiden skalar Gulsippan potatis och bär sten i bakgrunden.

En dag frågar bokens jag Shäfen varför Gulsippan inte får vara med, det är ju orättvist. Shäfen svarar att det ska vara orättvist här och att hen tycker om när det är orättvisa. Här kommer berättelsens vändpunkt. De priviligierade Vitvivorna byter en natt plats med Gulsipporna. Till en början är de små sipporna motsträviga. Så djupt sitter Shäfens makt. Men de blir övertalade, för visst vill de sjunga och hoppa studsmatta? Inte bara skura golv och vara tysta?

Lindenbaums illustrationer känns igen sedan tidigare. De är detaljrika och spännande att fastna vid. De ger texten ytterligare en dimension. Jag fastnar särskilt vid karaktärernas miner. Blickarna är omsorgsfullt riktade och munnarna kompletterar. Det här är en sådan där bok som jag vill läsa med barn och stanna vid de omsorgsfulla bilderna och prata länge om dem tillsammans. Det känns oerhört viktigt att prata om att det går att göra skillnad, särskilt om vi går samman. Det är när vi sammanstrålar som vi blir som starkast. Och då kan vi förändra.

Vitvivan och Gullsippan är en bok som handlar om att göra revolution. De unga blombarnen sliter sig loss från Shäfens förtryckarfasoner och vågar sig till slut över strecket och vidare ut i världen. De bestämmer sig för att leta efter en framtid där de själva bestämmer. Det är ett hoppfullt och öppet slut, och samtidigt en början på något nytt.