Visst minns ni när man var liten och fick något efterlängtat? Hur allting annat liksom försvann och man bara ville vara med det där nya, magiska. Så är det för Freke. Han har fått ett par nya skor. De är väldigt snabba och snygga. Precis sådana som han alltid önskat sig. Och på natten går han och lägger sig med skorna på. Han drömmer att han springer ifrån grannhunden Ove.

När Freke vaknar nästa morgon upptäcker han att den ena skon är borta. Även foten är väck. Trots att han letar överallt därhemma, till och med bakom toaletten, finns inte skon någonstans. Freke tänker att den ville väl springa och glömde att ta av sig foten.

När Freke berättar för sin mor om att hans ena sko är borta, noterar hon morgontrött att foten också saknas. Hon ordnar en matsäck åt honom mitt i morgonbestyren med ett bångstyrigt småsyskon och lite morgonhygien. Freke skriver en efterlysning på skon (med fot). Så pussar mor Freke farväl med en förmaning om att akta sig för grannhunden.

Så börjar Frekes äventyr. Med ett lugn och ett öppet sinne börjar han leta efter sin sko med fot i. I sitt letande möter han alla möjliga personer. En sotare uppe på ett tak har bra utsikt och föreslår att Skofångaren har tagit den. Han tar tydligen alla bortsprungna skor och kör dem till tippen. Det får ju inte ske inser Freke och fortsätter sitt sökande. Han träffar på en fiskare som mest fiskar upp en massa gamla skor och stövlar. Men ingen av dem är Frekes.

När han tar genvägen genom skogen träffar han nån med röd luva som är på väg till sin mormor med lite saft. Rödluvan tror sig ha sett en ensam sko lunka förbi. Det verkar som att den har tagit sig till sporthallen för att sporta!

Frekes fot är en bok som tar barnet på allvar. Allt ifrån att den morgontrötta mamman litar på Freke att bege sig ut och leta efter sko och fot till att han tar kommando över historien. Det gör att allting känns både spännande men samtidigt finns någon slags trygghet ruvandes i kulissen. Kanske är det inte så viktigt att hitta sin sko och fot? Kanhända finns det viktigare saker i livet? Det går väl att klara sig fint ändå? Kanske ville skon ha äventyr och drog iväg liksom? Freke låter faktiskt skon bestämma själv.

Illustrationerna är som vanligt gjorda av Lindenbaum själv. Det är bilder som utgör minst halva berättelsen. Illustrationerna täcker hela sidorna och det arbetas mycket med mimik och små vardagsstökiga detaljer. Det får det att kännas realistiskt och vardagligt samtidigt som vi faktiskt dras ut på ett riktigt äventyr. En strapats som är helt på Frekes bevåg. Jag skulle säga att det här är en berättelse som handlar om att komma underfund med vad som är viktigt samt om att bli till freds med tillvaron.