Recension

: Löpa varg
Löpa varg Kerstin Ekman
2021
Albert Bonniers förlag
7/10

Självrespekt ännu någon tid

Utgiven 2021
ISBN 9789100187989
Sidor 150

Om författaren

Kerstin Ekman föddes 1933 i Risinge församling. Hon är filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet, skoglig hedersdoktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet och ledamot i Samfundet De Nio. År 1978 valdes hon in i Svenska akademien men avbröt sitt arbete där 1989 p.g.a. Salman-Rushdie-affären. Debuten kom 1959 med 30 meter mord. Ekman bodde under många år i Jämtland och norrländska teman återkom i hennes författarskap, bland annat i trilogin Vargskinnet. Sista delen av trilogin, Skraplotter, utkom 2003 och belönades med Augustpriset. Bland hennes andra verk finns Kvinnorna och staden, fyra romaner som utkom 1974-1984, Händelser vid vatten (1993), Gör mig levande igen (1996), Herrarna i skogen och Grand final i skojarbranschen (2011).

Sök efter boken

Det är inte så att det saknas ingångar till att skriva om Kerstin Ekmans roman Löpa varg. Den lilla byn lite längre norrut i Sverige har figurerat tidigare i Ekmans litterära produktion. Både romaner och essäböcker har kunnat ta avstamp i miljöer där skarsnön kan bära idag men brista i morgon.

Ulf är pensionerad jägmästare och måttligt intresserad av uppvaktningen på 70-årsdagen som familj och bekanta är engagerade i. När han befinner sig i sin ”jakthusvagn” i stället för att hjälpa till med födelsedagsdukningen spanar han in en varghanne.

Mötet blir allt. Inte på ett romantiserande sätt – Ulf är alltför rationellt lagd – men något i hans självbild ruckas, trots all omgivande trygghet där till och med arvegods från farsan och farfar finns kvar.

Åldrandet är möjligen också bidragande till den nya skeptiska blicken. Tankar växer sig starkare när de återstående dagarna i livet blir allt färre. Vad gjorde han egentligen som byråkrat på den statliga myndigheten? Är han medskyldig till att de artfattiga skogarna är så utbredda i Sverige?

Ulf har egentligen inte svårt att uttrycka sig. Det är bara det att formuleringskonst totalt saknar betydelse när jaktlagets alltmer inflytelserika hanne, Ronny, reser ragg och visar sitt tydliga förakt.

När hustrun i all välvilja föreslår att han ska bläddra i sina jaktjournaler, de egna noteringarna som han skrivit i svarta vaxdukshäften, förstår han inte varför det bara står om alla nedlagda djur.

Det stod ingenting om bågmönster i isen, ingenting om mossdjungler av frost och björkkvistar med pälsludd av kristaller.

Det speciella mötet med vargen lever i Ulfs tankar. Ordens otillräcklighet får honom att rikta blicken inåt och han vill inte berätta om vargmötet för sin hustru. Upplevelsen är något han måste ha för sig själv.

Ett 70-årigt liv kan vara fullt av motsägelser. Ekman har levandegjort några av dessa iakttagelser i en finstämd samtidsroman utan att dess teman blir snuttifierade. När hjärtsjukdomen rycker mattan under en och manligheten förtvinar (inget klättrande på taket för att skotta snö längre) är det lätt att hamna i ett gränsland. Där tycks finnas flera ingångar och utgångar. Helt följdriktigt får läsaren följa Ulf och hans letande efter ingången till sitt nya jag så att han kan fortleva med självrespekt ännu någon tid.

Lena Nöjd

Publicerad: 2021-11-25 00:00 / Uppdaterad: 2021-11-24 21:59

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8644

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?