Gästrecension

: Fem kvinnor
Fem kvinnor: Den aldrig återgivna historien om Jack the Rippers offer Hallie Rubenhold
2020
Daidalos
9/10

Engagerande och respektfullt om Jack the Rippers offer

Utgiven 2020
ISBN 9789171736031
Sidor 320
Översättare Nils Sjödén

Om författaren

Hallie Rubenhold är en brittisk forskare och författare. Hon har skrivit Fem kvinnor: Den aldrig återgivna historien om Jack the Rippers offer utgiven på Daidalos. Boken förlänades flera priser.

Gästinformation

Magdalena Myhreld är genusvetare, resurspedagog och True Crime-fantast.

Sök efter boken

Mary Ann “Polly” Nichols, Annie Chapman, Elisabeth Stride, Catherine Eddowes och Mary Jane Kelly. Fem kvinnor, som alla delade erfarenheter av utsatthet i viktorianska erans London. Det hade de gemensamt. Det och att de burits hand på av den ökände Jack the Ripper. Jag tror att alla har någon slags bild av “Jack”. Vi har ett dimmigt och smutsigt 1800-talets London, en mördare vars identitet aldrig avslöjats och fem kvinnliga offer. Hallie Rubenhold gör i Fem kvinnor något som borde gjorts för länge sedan, hon mänskliggör uppskärarens offer genom att ta oss genom deras barndom och vuxenliv, deras misslyckade äktenskap, barnafödade, barnadöd, sjukdom, fattigdom. Alla hade de sin berättelse.

Min allra första erfarenhet av true crime kom när jag upptäckte hemsidan crimelibrary.com. Jag var 11, kunde nog liksom inte greppa att offren jag läste om var riktiga människor. Att allt hänt på riktigt. Eller, stryk det. Jag förstod och det var det som var spännande, kittlande till och med. Och uppskäraren blev min favoritmördare. Ja, men ursäkta, så var det. Kom ihåg att jag var 11. Jag tyckte han var jättecool som kommit undan och som skickat gäckande (med dagens ögon: töntiga) brev till polisen. Jag läste allt jag kom över. Jag läste hans brev. Jag läste teorier om vem han kunde ha varit. Men ingenting om hans offer förstås, mer än någon enstaka mening här och där. Det var allt det där som är äckligt med true crime. Mitt intresse fortsatte in på högstadiet (och gymnasiet, men då skämdes jag tillräckligt mycket för att inte hålla skolpresentationer om det) och någonstans sedan kom den enorma true crime-vågen som vi befinner oss i nu.

Jag idoliserar inte längre mördare (vilken mening att ens skriva). Jag försöker läsa och ta in offrens livshistorier, jag tycker om att följa polisarbetet bakom tillfångatagandet av förövarna. Jag älskar att man med ny teknik idag kan fånga jävlar som hållit sig undan sina straff i decennier. Alltså. Det går att motivera varför man gillar true crime på alla möjliga fina sätt, men, ärligt talat finns ett uns av det där äckliga pirret från barndomen kvar. Det är spännande.

I och med att jag, som hundrafemtiomiljarder andra, så länge varit intresserad av Jack the Ripper, kunde jag inte bli mer exalterad över att hålla boken Fem kvinnor i min hand. Rubenhold lyckas med konsten att skapa en stämningsfull berättelse om vardera kvinnas liv – utan minsta sensationalism. Det behövs liksom inte. Boken är engagerande men håller hela tiden en respektfull ton. Man känner för kvinnorna.

Kvinnorna har länge antagits vara prostituerade och det är en bild som lever kvar. Jack, mördaren av prostituerade. Bara i Mary Jane Kellys fall har man kunnat bevisa att hon under tiden för mordet levde i prostitution. Det var inte särskilt viktigt på den tiden exakt på vilket sätt en kvinna var fallen, om det var på grund av prostitution eller utomäktenskapligt sex och samlevnad. Men bilden av the killer of prostitutes har levt kvar och är en del av mytbilden kring morden (som att prostituerade kvinnor inte är människor, med varierande livshistorier som alla andra?). Sanningen är att det inte är någon preferens att döda kvinnor i prostitution, eller en del i ett motiv. Mördare söker sig ofta till personer som redan befinner sig i stor utsatthet. Det handlar helt enkelt om tillgänglighet.

Tänk att jag levde i 28 år utan att veta någonting alls om de fem kvinnorna som miste sina liv, men allt om morden. Fem Kvinnor är inte bara välskriven utan också välresearchad. Vilket otroligt jobb Rubenhold har gjort. Min enda kritik är att alla; mödrar, syskon, barn, heter samma sak och att hålla reda på vem som är vem är som att försöka följa med i en gammal rysk roman. Men det kan man ju inte klandra författaren för.

Magdalena Myhreld

Publicerad: 2021-02-27 00:00 / Uppdaterad: 2021-03-05 03:54

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #8386

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?