Ett stick från ett bi tolkas som ett tecken att bryta upp och lämna hus och trädgård. Tiden är inne att ge sig av. Väskan packas med de slitna men nytvättade favoritskjortorna och resan förbereds mentalt.  När vår berättare gör sig redo för att lämna huset, sittandes på en pall i trädgården i ett tillstånd mellan […][...]

I landet där tolvåriga Svala lever finns inget finare än att som soldat ge sitt liv på frontlinjen. De flesta barn är därför föräldralösa, men stolta sådana. Istället är det skamligt att ha sina föräldrar i livet, som Svalas klasskompis Ahren – kallad för det något otympliga skällsordet föräldrabarn. Men det är bara i skolan […][...]

Det gör ont att läsa Johanna Ekströms Meningarna. Så mycket sorg som finns där både på och mellan raderna. Så mycket rädsla och oro och skuld och skam. Så mycket som var fel redan från början, där Johanna föddes som en hemlighet, med en far som fortfarande var gift med en annan kvinna än hennes […][...]

En dramatikers dagbok har vuxit till ett omfattande nutidsdokument. Det är ett projekt som spänner över två decennier. Fyra tjocka volymer trängs nu i hyllan. Den första dagboken tar sin början i augusti år 2000 då dramatikern hade hunnit bli 56 år. Vid den tiden hade ännu inte uppståndelsen lagt sig kring fängelseuppsättningen av dramat […][...]

  Hösten 2020 fyller dagensbok.com 20 år. Det vill vi fira genom att publicera några favoriter i repris. Ella Andrén har plockat fram denna recension från arkivet, och skriver här om sitt urval: När man skriver recensioner professionellt får man sällan själv sätta rubriken till texten. Man bara håller tummarna för att det inte ska […][...]

Det är i slutet av 1600-talet, ännu hundra år innan de omstridda, spretiga kolonier som ska bli USA har blivit det. En långivare bjuds på en flådig middag i ett flådigt hus. Mannen som bjuder kan inte betala sina skulder. Istället vill han att Jacob Vaark tar några av hans slavar som avbetalning. Vaark vägrar […][...]

Vad är ett samtycke från någon som inte kan ge det? Vanessa är tretton år när de träffas första gången, fjorton när de inleder en sexuell relation. Ja, hon skriver så, för det var så hon såg det då när det inträffade. Det var en relation, det var kärlek, det var på riktigt. Tre decennier […][...]

I april 2014 kidnappades 276 tonårsflickor från sin skola i Chibok i Nigeria av den islamistiska terrorgruppen Boko Haram. Ungefär hälften av dem är vad jag förstår fortfarande fångna, utsatta för tvångsgifte, våldtäkter, tvångskonvertering och misshandel. En del är döda, en del har fritagits och några har själva lyckats fly. Minns du den här händelsen? […][...]

Alex Stern heter egentligen Galaxy – ett namn som avspeglar hennes mammas förkärlek för new age. Men det talar hon tyst om bland kursarna på Yale – det är svårt nog att passa in ändå, när man just kommit ur ett allvarligt drogmissbruk, nyligen bevittnat en massaker, inte gått ut high school, och måste jobba […][...]

När jag i tonåren i slutet av 90-talet för första gången läste Gun-Britt Sundströms Maken var jag eld och lågor över hur mycket jag kände igen mig i huvudpersonen Martinas ovilja att binda sig. Min dåvarande pojkvän (eller blivande eller före detta eller vad det nu var just då, jag minns faktiskt inte längre) läste […][...]