Recension

: Samtycket
Samtycket Vanessa Springora
2020
Albert Bonniers Förlag
7/10

Att fånga sin förövare

Utgiven 2020
ISBN 9789100185664
Sidor 172
Orginaltitel Le consentement
Översättare Marianne Tufvesson
Först utgiven 2020

Om författaren

Vanessa Springora, född 1972, är förläggare och chef för det franska bokförlaget Julliard. 2020 utkom hennes internationellt uppmärksammade debutbok Samtycket.

Sök efter boken

Vad är ett samtycke från någon som inte kan ge det?

Vanessa är tretton år när de träffas första gången, fjorton när de inleder en sexuell relation. Ja, hon skriver så, för det var så hon såg det då när det inträffade. Det var en relation, det var kärlek, det var på riktigt. Tre decennier senare kan hon se det för vad det var och växla mellan perspektiven.

Hon kan också se att hon på vissa sätt var mer medveten redan då, eftersom hon faktiskt ställde frågan vars svar ger en förklaring men aldrig en ursäkt – för jo, även han var en gång ett offer men det har försvunnit långt in och nu är han en förövare men naturligtvis inte en som ser sig som en sådan.

Det känns som en historia fylld av klichéer men den är alltigenom verklig. En brådmogen, kärlekstörstande, litteraturälskande liten flicka som äntligen känner sig sedd – och då av en berömd författare. En berömd författare som är i femtioårsåldern och vars böcker flickan kryptiskt avråds från att läsa av en bokhandlare, för att innehållet är opassande. En passionerad brevväxling, eller kanske snarare en brevmonolog, fylld av artighet, smicker och övertalning som nästan är överflödig

Det man som läsare baxnar över är de andra vuxna i omgivningen. Här är nymfettens mor inte någon som måste undanröjas utan snarare en medhjälpare till brottet, en kvinna som också långt efteråt hävdar att hennes dotter trots sin ringa ålder var så vuxen och mogen att hon kunde ta ansvar för sina handlingar. Eller den uppburne filosofen som tycker att hon ska känna sig utvald och inte ifrågasätta. Eller läkaren som med ett kirurgiskt ingrepp underlättar det sexuella umgänget.

Samtycket som sådant skärskådas, liksom tiden och den sexuella frigörelsen. Med frigörelsen följde den sexuella friheten – och de som offrades på dess altare.

Det finns en saklighet över skildringen. Det är precist och exakt, inga överdrifter, inga större åthävor. Det räcker att beskriva vad som skedde med små kommentarer från det vuxna perspektivet, eftersom det är en del som ter sig närmast otroligt. Det som blir mest känslosamt är inte övergreppen utan hur hon hittar sig själv i hans texter, hur hon där blivit någon annan, en av många.

Jag har inte läst hans böcker, känner inte ens igen hans namn och tycker att det räcker mer än väl med de initialer som används. Först förstår jag det inte riktigt, med tanke på att titlarna på några av hans böcker nämns i texten, vilket gör det oerhört lätt att ta reda på vem han är, men det är ett sätt att reducera honom som han reducerat henne – i romanform är hon ”lilla V”, i dagböckerna är det hela förnamnet och initialen från efternamnet. Det blir ett sätt att flytta fokus från det kända namnet till hans handlingar.

Så nu finns han där, infångad mellan ett par pärmar.

Saga Nordwall

Publicerad: 2021-01-15 00:00 / Uppdaterad: 2021-01-14 20:10

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8344

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?