Recension

: Tills vi vinner
Tills vi vinner Linda Newbery
2019
Argasso
8/10

Kamp för kvinnlig rösträtt

Utgiven 2019
ISBN 9789188577382
Sidor 93
Orginaltitel Until we win
Översättare Aili Lundmark
Först utgiven 2017

Om författaren

Linda Newbury föddes 1952 i Essex och bor numera i Oxfordshire. Hon skriver framför allt för unga, och debuterade 1988 med Run with the hare. På svenska finns ungdomsromanerna Tillys löfte (2015) och Tills vi vinner (2019).

Sök efter boken

Lizzy Frost har allt hon borde önska sig. Ett gott hem, ett bra jobb på kontor, en arbetsgivare som till och med uppmuntrar henne att lära sig stenografera. Hon har äntligen sparat ihop pengar till en begagnad cykel och kan ta sig till kursen, men hur det är så kommer hon på avvägar. I väntan på att stenografikursen ska börja möter hon ett par andra unga kvinnor som istället bjuder med henne på ett möte. Ett möte för kvinnans politiska rösträtt.

Det är sommaren 1914 och första världskriget är i faggorna. Hemma rynkar de på näsorna åt de stridbara suffragetterna, som för sin kamp med alla tillgängliga medel. ”Lagarna i det här landet är skrivna av och för män”, säger en talare på ett rösträttsmöte i Hyde Park. ”Vi tänker fortsätta bryta mot de lagarna tills vi får rösträtt. Tills kvinnor är med och stiftar lagar.”

Lizzy kastar sig in i kampen, lika självklart som hon susar fram på sin cykel fast en del skrattar åt kvinnliga cyklister. Hon kan ta sig nästan vart hon vill, när hon vill, och hon vill ha mer. Mer frihet. Mer rättvisa. Något mer än ett likadant liv som sin mamma, hemma i byn och ständigt uppassande på män. Som en andra klassens medborgare.

Tills vi vinner är en medryckande, fin liten roman, som väcker många frågor om rättvisa och hur man kan slåss för den. De brittiska suffragetterna betalade ofta ett högt pris för sitt engagemang. De fängslades, hungerstrejkade, tvångsmatades. De krossade rutor, tände eld på saker, avfyrade bomber. De använde helt enkelt metoder som vi tycker är förkastliga – som vi skulle kalla terrorism – för en sak som numera framstår som helt självklar och rättvis.

Jag skulle önska att den här romanen var längre. Den är en munsbit bara, strax under hundra sidor, och det är så mycket jag hade velat veta mer om. Fast så träffar jag ju tillräckligt med motvilliga unga läsare – alla de som kommer till biblioteket för att de måste läsa något i skolan och som med bara en blick på en boks tjocklek avfärdar den – att jag vet att det också är en fördel att vara en munsbit.

Det här är i alla fall en munsbit som ger mersmak, som väcker nyfikenhet för rösträttskampen, dess förespråkare och metoder. En bok som vidgar perspektiven från nutidens begränsade punkt.

Ella Andrén

Publicerad: 2020-03-13 00:00 / Uppdaterad: 2020-03-12 09:50

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8044

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?