Recension

: Flickornas tystnad
Flickornas tystnad Pat Barker
2020
Bonniers
8/10

Hjälteberättelsernas smutsiga byk

Utgiven 2020
ISBN 9789100179946
Sidor 332
Orginaltitel The silence of the girls
Översättare Eva Johansson
Först utgiven 2018

Om författaren

Pat Barker (född 1943) är en brittisk författare, känd inte minst för sin trilogi om första världskriget. På svenska finns bland annat romanerna Union Street (1984), Mannen som inte var där (1991), Krigets dårar (1998) och Flickornas tystnad (2020).

Sök efter boken

Flickornas tystnad är en titel som lika väl kan användas för att beskriva kvinnors utrymme i historieskrivningen. Nej, så klart har flickor och kvinnor långt ifrån alltid varit tysta. De har agerat, de har talat, de har skrivit, men deras röster har ofta inte lyfts fram, inte fått höras.

”Nå, men det är väl trots allt män som gjort det mesta? Vi kan väl inte skriva om historien bara för att det ska vara politiskt korrekt för nutiden?” Nej, men vi kanske måste se andra saker? En bild som tar med denna halva befolkningens upplevelser – och det är ju inte som att de flesta män fått komma till tals särskilt mycket heller – måste helt enkelt ge en helare bild av det förflutna.

I romanen Flickornas tystnad tar Pat Barker sig an en av litteraturens allra största och tidigaste klassiker med den sortens anslag. Iliaden. Ett epos om manliga hjältedåd, som själva urbilden av historiens kungar och krig. I Barkers version är emellertid perspektivet ett annat. Det är kvinnornas, eller kanske snarare en särskild kvinnas. Briseis.

När Barker först introducerar Briseis är det som drottning i den trojanska staden Lyrnessos, precis på väg att falla för grekerna. Den grekiske hjälten Akilles stridsrop skallar över staden. Briseis hör honom innan hon ser honom uppifrån tornet där stadens kvinnor förskansat sig. Därifrån ser hon honom döda hennes make och bröder, innan hon själv blir en del av hans krigsbyte, hans ”hedersgåva” som trupperna förärar honom för hans insatser i striden. Detta ”hedersgåva” är förstås en omskrivning av sexslav.

Det är Briseis tillvaro i det grekiska lägret utanför Troja som skildras i Flickornas tystnad, men det går inte att komma ifrån hur denna historia är underställd, beroende av männens. Akilles, hans närmste vän Patroklos, kung Agamemnon. Mäktiga män som en gång för nio år sedan gett sig in på ett krig över en kvinna, den bortrövade eller förlupna Helena. Kvinnorna är på så sätt brickor i ett spel där männens nycker, deras lättkränkthet och ilska, bestämmer spelreglerna. Jag har läst recensioner där det framhålls som Barkers misslyckande, men jag undrar hur det skulle kunna vara på ett annat sätt?

Perspektivskiftet handlar inte bara om kön, utan om krigets verklighet och konsekvenser. Barker drar ner hjälteeposet i leran, i blodet och tarmarna, soporna och råttorna. I hjältar som faktiskt behandlar kvinnor som ägodelar, att ha, skryta med eller kasta undan som man känner för gott. Det är inte bara en uppgörelse med Iliaden. Det är en uppdatering och en modernisering som gör ett tämligen tungrott versepos läsbart, relevant och engagerande på nytt.

Ella Andrén

Publicerad: 2020-05-01 00:00 / Uppdaterad: 2020-04-30 15:07

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8093

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?