Jag har läst Karin Wahlbergs Lasarett-serie som utspelar sig på 1950-talet med stor behållning, men samtidigt längtat efter hennes deckare om kriminalkommissarie Claes Claesson. Nu är han äntligen tillbaka. Skillnaden är att han och hans fru Veronika flyttat till Lund. Här ska de etablera en ny tillvaro med nytt hem och framför allt nya jobb. Veronika har börjat arbeta på kirurgkliniken i Malmö medan Claes leder sin första mordutredning på sitt nya jobb.
Sjukvårdsstrategen Carolina Broms hittas brutalt mördad i sin sommarstuga utanför Dalby i den ensliga bokskogen. Hon är känd på sin arbetsplats som en rätt skoningslös person med fokus på besparingar och nedskärningar. Det här är en historia jag inte vill avslöja för mycket av. Men jag kan berätta att vi även får följa människor ur en samtalsgrupp där de alla är döende. Deras funderingar om sin för tidigt kommande död är drabbande. Dessutom innehåller historien många inblickar och en hel del kritik mot dagens sjukvård. Det känns modigt och viktigt.
Karaktärerna känns mänskliga genom att de beskrivs på ett målande men samtidigt krasst vis. Jag gillar att de både har mörker och ljus i sig och att de är så vanliga. Jag menar att de känns trovärdiga och att jag kan sätta mig in i deras situation utan att jag för den skull försvarar deras handlingar. Detta är styrkan med berättelsen på många vis. Trovärdigheten och mänskligheten.
Det är spännande att följa Claes Claesson med familjs integration i Lund. Det är inte lätt att komma ny till en stad. Hela familjen ska anpassas och trivas. Tillvaron kan emellanåt vara grym. Människor kan vara grymma. I historien kämpar vanliga människor mot sjukvårdens indragningar, men även med relationer och den allmänna tillvaron. Det är svårt och drabbande. Jag har alltid fajtas mot folk som menar att deckare är nån slags lägre litteratur. Det stämmer inte alls. Deckare är romaner med ett spännande tillägg. Såsom här då det handlar om mord i vårdmiljö. Fokus är inte bara på mord och död utan samhälle, relationer och passioner.
Till syvende och sist, det här är en välkommen come back. Men också en spännande historia i sjukhusmiljö där jag sitter på helspänn. Det berättas så mycket. Dels en mordhistoria, men också en berättelse om hur det kan kännas att vara döende. Allt är så nära beskrivet. Jag drabbas av beskrivningen av hur det är att jobba inom vården. Men även polisarbetet och jakten på mördaren. Allting känns autentiskt.
Publicerad: 2020-03-10 00:00 / Uppdaterad: 2020-03-09 22:09
8 kommentarer
Sjukhusmiljö låter intressant. Och tyvärr så aktuellt just nu. :)
#
Tack för en fin recension!
#
Vad intressant boken verkar. Vill läsa genast!
#
Ja, det är en jätteintressant bok med många bottnar Jenny. Tycker absolut att du ska läsa den.
#
Tack så mycket Karin Wahlberg. Ser fram emot nästa bok i serien.
#
David, håller med om att sjukhusmiljön är mer aktuell än någonsin i dessa Coronatider.
#
En mycket bra och trovärdig berättelse. Boken kan verkligen rekommenderas!
#
Håller med dig Göran. Har du läst ”Än finns det hopp” och de andra två böckerna i samma serie av Wahlberg? Utspelar sig på ett lasarett på 1950-talet. Väldigt intressant.
#
Kommentera