Carl von Linné var en av sin tids stora vetenskapsmän, och hans vetenskapliga gärning att försöka kategorisera naturen kom att få stor betydelse för utvecklingen av naturvetenskapen. I den här boken skildrar idéhistorikern Gunnar Broberg Linnés liv och gärning. Enligt vad som påstås av förlaget så är det första gången på mer än ett sekel som en samlad biografi över Linné ges ut.

Mycket tonvikt ligger – självklart, kan tyckas – på Linnés vetenskapliga gärning. Publiceringen av Systema Naturae, där Linné tillämpade ett nytt sätt att klassificera växter, och senare också djur, var det som först kom att göra honom internationellt känd. Under hans livstid kom den att ges ut i ett antal utgåvor, stadigt växande i omfång då han kom att försöka klassificera allt fler djur och växter i detta system. Linné kom sedan att publicera ett antal andra viktiga vetenskapliga verk under sin livstid. Broberg skildrar alltså denna vetenskapliga gärning i detalj. Vi får samtidigt också lära känna privatpersonen Linné, inklusive hans familj, från vaggan till graven. Boken är rikligt illustrerad, och en eloge måste ges till formgivaren Annika Lyth som gett boken en mycket passande stil i form av att efterlikna hur med Linné samtida publikationer ofta såg ut.

Det tråkiga med den här boken är att författaren, även om han kanske inte strösslar med hyllningsord som vissa tidigare biografer må ha gjort, ändå känns allt för snäll när det gäller Linnés mindre sympatiska sidor. Ta till exempel frågan om Linnés syn på kvinnor, och särskilt då utbildning för kvinnor. Någon sådan blev inte aktuell för någon av Linnés döttrar – något Broberg spekulerar i kanske berodde på en ”rousseauansk misstro” mot skolbildning. Det förefaller mig som läsare inte vara en särskilt övertygande hypotes, givet att Broberg tidigare på samma sida beskrivit den avancerade utbildning som den enda sonen fick. Ingen rousseauansk misstro mot skolbildning där, inte. Kan det måhända istället ha varit så att Linné omfattade samma sexistiska syn som så många andra män i sin samtid? Ett annat exempel är Linnés djupgående rasism. Människorna indelas av Linné i olika raser, och dessa rangordnas hierarkiskt i senare utgåvor av verket Systema Naturae. Afrikaner kommer i denna hierarki längst ned, och Linné ger i sina skrifter uttryck för en rad fördomar mot såväl afrikaner som flera andra folkgrupper. Linnés hållning i frågan har av somliga andra forskare framhållits som en viktig byggsten för framväxten av den förment vetenskapliga rasismen under 1800-talet. Men Broberg nämner bara denna sida hos Linné i förbigående, och försvarar därtill Linné med argument som att han samtidigt exotiserade vissa ursprungsfolk (som samer) på ett hyllande vis och inte heller var antisemit – som om det skulle göra hans rasism gentemot andra grupper mindre problematisk.

Linné var självfallet långt ifrån ensam i Sverige, eller Europa för den delen, om såna här åsikter vid denna tid. Det faktum att han kom att få en så upphöjd position, inom både akademien och i samhället i bredare mening, gjorde dock att hans fördomar kom att spela större roll än många andras i hans samtid. Det visar ju samtidigt på hur komplex en person som Linné faktiskt kunde vara: framåtblickande och nyskapande vetenskapsman på ett område, men lika fördomsfull som andra människor på andra områden. Att passera förbi sådana här aspekter av Linnés tänkande så hastigt, och därtill närmast överslätande, förefaller mig därför vara att missa en viktig möjlighet att problematisera bilden av mannen Linné.