Recension

: Då var allt levande och lustigt
Då var allt levande och lustigt: om Clas Bjerkander, Linnélärjunge, präst och naturforskare Kerstin Ekman
2015
Albert Bonniers Förlag
9/10

Kärleksfullt om en naturforskare på 1700-talet

Utgiven 2015
ISBN 9789100142834
Sidor 323

Om författaren

Kerstin Ekman, född 1933 i Risinge församling. Filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet, skoglig hedersdoktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet och ledamot av Svenska akademien. Sedan bråket kring Rushdie-affären 1989 deltar hon dock inte i akademiens arbete. Debuten kom 1959 med 30 meter mord. Bodde under många år i Jämtland och norrländska teman återkom i hennes författarskap, bland annat i trilogin Vargskinnet. Sista delen av trilogin, Skraplotter utkom 2003 och belönades med Augustpriset. Bland hennes andra verk finns Kvinnorna och staden, fyra romaner som utkom 1974-1984, Händelser vid vatten (1993), Gör mig levande igen (1996), Herrarna i skogen och Grand final i skojarbranschen (2011).

Sök efter boken

Min farmors farmors far, Magnus Hesslén, var en så kallad linneansk småländsk lantpräst. I Carl von Linnés anda samlade han och studerade växter, och utbytte växter och fröer i brevväxlingar med likasinnade under början av 1800-talet, bland annat med svampforskaren Elias Fries, även han smålänning. Därför blev jag särskilt intresserad när jag upptäckte att Kerstin Ekmans nya biografi handlade om Clas Bjerkander, en präst och naturforskare i Linnés efterföljd, som dessutom hade studerat för Linné vid Uppsala universitet i slutet av 1750-talet. Min förfader upplevde aldrig själv Linné, han var född två år före Linnés död.

Clas Bjerkander (1735-1792) växte upp i Västergötland i närheten av Kinnekulle och efter skolstudier i Skara och två terminer i Uppsala, var han tvungen att återvända till sin hembygd för att försörja sig. Besparingarna hade tagit slut. Först arbetade han som informator och senare, efter prästvigning, som präst. Och under resten av sitt liv skulle han parallellt med församlingsarbetet djupstudera växter och insekter, med syfte att verkligen komma fram till nya insikter och forskningsresultat. Linné hade för all framtid präglat honom, givit honom kunskaper och lust för naturvetenskapen. Bjerkanders forskning var målmedveten och framgångsrik, sammanlagt 49 av hans forskningsresultat publicerades som bidrag i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar. 1778 blev Bjerkander invald i akademien som ledamot.

Kerstin Ekman uttrycker stor beundran för och fascination över den passionerade, flitige och till synes outtröttlige Bjerkander. I sin lantliga, relativa avskildhet, långt från den Vetenskapsakademi som han gjorde sig beroende av (trots att han var ledamot av akademien besökte han aldrig Stockholm), utförde han experiment och observationer gällande växter, bin, fjärilar, skadeinsekter, fåglar, spannmål och meteorologi m m. Han anses ha lagt grunden för den praktiska entomologin, hans intresse för skadeinsekter var stort, han såg problemen i jordbruket.

Bjerkander hade en livlig korrespondens med andra naturforskare och han förde dessutom under många år dagbok över händelser i sitt liv och iakttagelser i naturen och i avseende till hans egna experiment med bland annat insektslarver. Allt detta gör att det går att följa hans liv och verksamhet på ett ingående sätt. Däremot är det svårare att lära känna honom som person, men ibland uttrycker breven känslor: oro, upprördhet, glädje, stolthet etc. I slutet av sitt liv saknade Bjerkander det förflutna, den förlorade världen:

Jag är mer än lycklig som lefvat i Tessins och Linnaei i tid, då var alt lefvande och lustigt, Linnaeus skref, Salvius tryckte, och Tessin köpte.

Ekmans biografi berättar inte bara om Bjerkanders liv, utan om stora delar av det svenska 1700-talet och dess spektrum av människor, levnadsförhållanden, politiska strömningar, satsningar på forskning inom olika områden och kulturella förutsättningar. Stor vikt läggs på alla de växter, särskilt alla de blommande växter som Bjerkander ägnar sin tid. Ekman nämner deras namn, beskriver dem omsorgsfullt, inkännande, kärleksfullt. Bjerkander vandrade i åratal på Kinnekulle med all dess artrikedom. Ekman har vandrat i hans fotspår där. Hon spekulerar inte i hur han kände och vad han tänkte eller kring vad som hände, utöver vad som kan beläggas eller vad som helt uppenbart kan tolkas in, vilket är bra; var och en kan göra sin egen tolkning. Boken är illustrerad på ett genomtänkt och fint sätt och den är späckad och förtätad av fakta, men är ändå lätt att läsa. Efter läsningen känner man sig bildad och inspirerad och längtar till vår och sommar. Och, ja, en sådan här bok önskar jag att jag själv skulle kunna skriva.

Eva Björnberg

Publicerad: 2015-12-30 00:00 / Uppdaterad: 2016-04-24 20:54

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6410

2 kommentarer

Blir intresserad av att läsa denna bok. Jag har läst och bloggat om en annan naturvetare,Bengt Euphrasén i boken Naturvetare i motvind av Gudrun Nyberg.Tyckte den var mycket intressant,Euphrasén var bl a på Saint Barthélemy, vilket gör att jag också blivit nyfiken på Herman Lindkvists bok om våra svenska kolonier. 1700-talet är en intressant tid att läsa om.

Kerstin Oregistrerad 2015-12-30 10:50
 

Ja, Euphrasén var också från Västergötland och samtida med Bjerkander, men omnämns inte i boken. Tack för lästipset!

Eva Björnberg Redaktionen 2016-01-01 20:50
 

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?