Recension

: Lilla gröna åsnan
Lilla gröna åsnan Anuska Allepuz
2019
Hippo bokförlag
7/10

Rör inte mitt gräs!

Utgiven 2019
ISBN 9789187033964
Sidor 32
Översättare Marianne Lindfors

Om författaren

Anuska Allepuz växte upp i Spanien och har konstutbildningsexamina från universitetet i Salamanca och Cambridge School of Art. Hon illustrerar sina egna böcker och gör även bokillustrationer för andra författare. Av hennes produktion finns på svenska bl.a. Den är min! (2018) och Lilla gröna åsnan (2019).

Sök efter boken

Kollegan berättade en dag att hon bara åt potatis när hon var barn. Enbart potatis. Det pågick så länge att hennes mamma tog henne till läkaren. Proverna visade normala värden och den unga damen tycktes även i övrigt ha huvudet på skaft. Så potatisätandet fortsatte några år till med läkarens goda minne.

I boken Lilla gröna åsnan försöker mammaåsnan få sitt barn att prova något nytt än det gräs som hittills dominerat näringsintaget. Förgäves. Enligt lilla gröna åsnan är gräs något som får en att må bra. Gräs passar alltid. Men så överraskas lilla gröna åsnan av sin egen spegelbild vid vattnet där törsten ska släckas. Hela lilla åsnekroppen har blivit grön!

Okej. Det är ju lite skämmigt att ha mumsat i sig så mycket av det gottaste som finns. Det inser även jag som emellanåt tänker att jag en dag vaknar upp och ser ut som en sammetsbrun chokladglasskula.

Kanske är det utseendemässiga skäl som gör att lilla gröna åsnan till slut tappert provar apelsinerna och druvorna som mammaåsnan bjuder på. Provsmakningen ger dock inte mersmak och påminner om den oppositionella sången om den blommiga falukorven (Här kan du lyssna på låten som sjungs av Hans Alfredson):

Pytt – det är för pyttigt!
Mjölk – det är för nyttigt!
Knäckebröd – för hårt att tugga!

Illustrationerna som bygger på en schablonteknik är färgrika och fyller vita boksidor i en ren stil. Jag roas även av att se hur många olika positioner en åsna kan inta. Det är som ett manus till en liten pjäs för de allra minsta barnen.

Lilla gröna åsnan är upprymd trots sitt dilemma med den gröna kroppskonstitutionen. Bland grästuvorna intar småfigurer hejaklackens roll. Det ser roligt ut. Framför allt befrias sagan från moraliska pekpinnar. Det är inte långt till min nästa minnesbild, som är från en Mumintrollssaga. I bilderboken Hur gick det sen? har Mumintrollet varit med om ett dramatiskt äventyr. Men han har klarat att få hem den viktiga byttan med mjölk. Då konstaterar han besviket att mjölken blivit sur! Härligt avväpnande ljuder då i slutet av sagan:

Men Muminmamman sa med kraft
Vi dricker hädanefter saft

Det går månne bra ändå i slutändan? Precis som det också gjorde för min en gång så potatisälskande kollega. Hon gick i pension för flera år sedan och har därefter sprungit både Tjejmilen och ett 10-kilometerslopp i New York. Smaklig spis – du som gillar gräs!

P.S. Bilderboken Hur gick det sen? finns som digital app och har recenserats tidigare på dagensbok.com. Appen bygger på Ur-Mumin (inte att förväxla med de japanska nyversionerna) och recensionen hittar du om du klickar här.

Lena Nöjd

Publicerad: 2019-09-15 00:00 / Uppdaterad: 2019-09-13 08:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7849

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?